Viaplay knäckte koden till studiosändningen
Det finns väl inte mycket egentligen som människor har så mycket olika åsikter kring som studiosändningar kring idrottsevenemang.
Sändningarna ska inte sticka ut för mycket, inte för lite, de ska inte vara för långa, inte för korta. De ska helst inte ha någon reklam i sig.
Jag skulle säga att det är ovanligt att man hör någon säga, ”vilken jäkla bra studiosändning det där var”.
Men nu gör jag det. Vilken jäkla bra studiosändning det var som ramade in toppmötet i Premier League mellan Manchester City och Arsenal.
Studiosändningar blir lätt pliktskyldiga numera
I någon mån skulle jag säga att studiosändningar numera ofta känns mer eller mindre pliktskyldiga. Även under stora evenemang har det märkts på senare tid att det satsats mindre och mindre, något som väl är rätt förståeligt egentligen. De som redan betalat för sig och inte ska se någon reklam. Ja, de har ju redan betalat så att säga, så man förstår ju att det i dessa tider inte lockar särskilt att lägga de där extra pengarna på dessa kunder. Och de som kanske inte betalat för sig, de ska ju ändå se reklam under hela pausen, och stora delar av tiden inför eventet. Det blir extra tydligt under större fotbollsmatcher som sänds i de större gratiskanalerna numera. Hur långt är halvtidssnacket? 30 sekunder?
Är det då omöjligt att prestera en bra studiosändning numera?
Tydligen inte. För det som presterades idag runt City-Arsenal, det var riktigt vasst.
Man kan ju bli lite avundsjuk. För de uppfann ju inte direkt hjulet idag, Viaplay. Studion kändes som en rakt av kopia av de brittiska studiosändningar kring Premier League som man brukar se klipp från i sociala medier. Men när man nu fick se den här kopian, med en liten touch av igenkänning då Fredrik Ljungberg väl får sägas ha varit den ledande experten, med legendarerna Jaap Stam och Peter Schmeichel vid sin sida. Det här var liksom något man ville titta på. Något som man önskar att man fick serverat för sig lite oftare.
Tyngden och känslan gjorde Viaplay-studion grym
Känslan var där. Studion sändes direkt nerifrån planen. Man kände närheten, pulsen.
Programledaren var ett proffs. Experterna var de rätta. Visst. Ljungberg är man van vid att se hemma i den svenska Premier League-studion, men miljön och sammanhanget gjorde att han plötsligt kändes bra mycket mer peppad i det här formatet. Och självklart, inget ont om de ordinarie experterna i Viaplays studio. Det finns några riktigt starka kort där också. Men Stam och Schmeichel, det är liksom inte kreti och pleti direkt. Tyngden var sannerligen där, och det märktes också att de hade erfarenheten men också entusiasmen för att utföra jobbet.
Jag tror att Viaplay var lite och nosade på framtiden här. För visst, sändningen var på engelska. Kanske inte optimalt för alla, om än för väldigt många av oss, att språket kanske inte spelar så stor roll. Kvalitén är viktigare. Att kunna höja kvalitén men möjligen samtidigt kunna spara pengar till och med genom att köra studion på flera olika marknader. Som sagt i rubriken, jag tror att Viaplay idag åtminstone var och nosade lite grann på att knäcka koden till framtidens studiosnack för det här är i alla fall definitivt något som jag vill se igen.
För att inte tala om fördelen med att ha studion på plats. Att det efter matchen ramlade in spelare för att prata om matchen. Säg såhär, John Stones brukar ju inte svänga förbi studion i Stockholm efter att han kvitterat en hemmamatch mot Arsenal på övertid. Det har inte hänt än så länge i alla fall.
Kommentarer