”Jag och pappa glädjedansade framför tv:n” – DN:s Johan Croneman om sina tv-sportvanor

Hur ofta ser du sport på tv?
Väldigt ofta och väldigt mycket. TV:n står i stort sett på från 7.30 på morgonen till midnatt. Både i jobbet och för mitt eget höga nöjes skull. Ohälsosamt mycket. Ibland blir det lite för mycket av zappande mellan matcher och sändningar, vilket inte sällan får till följd att man missar allt viktigt. Och typ alla mål live.

På vad ser du helst din livesända sport: tv, platta, dator eller något annat?
TV, absolut – men det blir mer och mer dator, även om det fortfarande laggar lite för mycket. En hel del mobil också när man är bortbjuden, men då och då bara är tvungen att gå in och kolla läget.

Vad ser du mest?
Fotboll: Allsvenskan, Premier League, Bundesliga, Champions League, Superettan. En hel del friidrott på somrarna, tennis, golf, boxning, EM och VM i handboll är riktigt stort i min tv-värld, konstigt nog allt mindre hockey. Det är liksom en hopplöst lång säsong, och vad de nu än säger, så har  det de senaste åren aldrig blivit riktigt hett utan något lag från Stockholm, Göteborg eller Malmö. Hockeynördarna blir ju vansinniga varje gång jag påpekar detta – men så är det bara. Överraskar mig själv ibland med att fastna framför amerikansk fotboll också. Längdskidåkning är vinterfavoriten, även om nu ”Vinterstudion” gör sitt för att ta död på intresset. Som liten älskade jag skridsko-VM!!

Vilken är den bästa tv-sporten?
Tråkigt svar, men: Fotboll. Sedan tennis och boxning, men det är ju så klart kvaliteten som avgör från en gång till en annan. En laddad friidrottskväll från ett stort mästerskap är ju också svårt att klå. Och som sagt: Intensiv, avgörande, nagelbitande handboll är också strålande tv-sport.

Vilken är den sämsta tv-sporten?
Vet uppriktigt talat inte om jag någonsin sett en hel innebandymatch – men bandy är nog snäppet värre. Jag var med ett band som hette Trevlig ungdom i mitten av 70-talet och den bästa låt vi skrev var nog ”Man ser aldrig bollen i bandy”. Fick aldrig en enda spelning. Tyngdlyftning på tv, snark.

När grät du senast framför sport på tv:n?
Herregud – har det någonsin skett?! Jag gråter sällan över huvud taget, och jag är lite allergisk mot idrottsmän- och kvinnor som konstvattnar gräset med sina tårar. Jag kan tycka att det är lite perspektivlöst. Helt ärligt, kan inte komma på något sådant ögonblick – när jag såg om Charlotte Kallas sistasträcka från Sotji för bara några veckor sedan fick jag kanske en klump i halsen, mest för att det var så vackert.

Bästa tv-snacket?
Beror ju på hur nervös och engagerad man är – tycker inte särskilt mycket om att snaska i soffan framför tv:n. Det tar lite död på engagemanget. Popcorn, kanske. Med mycket smör. Och en stor cola, med massor av is och färsk citron. Klassiskt. Billig spansk brandy och en öl var mitt bästa tipsextra-snack på 80-talet, men det händer numera väldigt sällan.

Vilket är ditt mest minnesvärda tv-sporttillfälle?
Det får nog bli den avgörande VM-kvalmatchen mot Österrike i tyska Gelsenkirchen, 1973. Farsan och jag i gillestugan, Ove Kindvall  (min barndoms hjälte) fixade först straffen och spelade sedan fram Roland Sandberg med en underbar passning. Och pappa och jag, som kunde ha en rätt frostig relation på läktaren, glädjedansade framför tv:n. Men Mats Wilanders otroliga match mot Ivan Lendl i US Open-finalen 1988 rankar jag nog (nästan) lika högt.

Vem är Sveriges bästa kommentator?
Det är väldigt svårt att gå förbi Lasse Granqvist, även om jag ibland ledsnar på när han går helt bananas, och glömmer att han är journalist och inte hejaklacksledare. Anders Bjuhr tycker jag bara blir bättre och bättre. Rent generellt så pratar de kollektivt för mycket. Roberto Vacchi är givetvis fantastisk som cykelkommentator!

Vilken är din all time favourite tv-sportpersonlighet?
Det skiftar ju med åldern. Men Bengt Grive har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Hans minimalistiska stil, särskilt när det kom till tennis och Borg och Wimbledon. Ibland satt man där och undrade om han över huvud taget var kvar i kommentatorsbåset, när han plötsligt efter fem minuters tystnad kunde utbrista: ”Ta en rak, Björn”.

Vilken är Sveriges bästa tv-sportstudio?
Fotbollskanalen Europa är den absolut mest matnyttiga och helt nödvändiga. Tycker annars inte riktigt att det finns någon om fungerar – och om jag får så slipper jag helst titta över huvud taget. Uppsnacken är långa som ösregn, eftersnacken pretentiösa och ändlösa och innehåller så mycket snömos och klyschor och överanalyser att det räcker och blir över. De håller på att knäcka både sig själva och tittarna – och intresset!

Vilket tv-sportevent får dig att ställa klockan och gå upp mitt i natten?
Viktiga, stora titelmatcher i boxning. Förr satt jag alltid uppe och såg tennis från Melbourne och New York. Wilander, Edberg, Pernfors. Gamla Canada Cup i hockey såg man ju fram emot i åratal.

Slutligen: vad önskar du dig allra mest just nu?
Att någon på allvar sätter in alla krafter för att stoppa slakten i Syrien. Vi står och tittar på när en hel generation barn, mördas, utplånas och traumatiseras. Hur skall vi förklara det så småningom?! Att vi inte hade tid? Eller ork? Det är en superkatastrof, och det bara fortgår och fortgår och fortgår. Sådant får mig att vilja gråta på riktigt, inte när en fotbollsspelare missar en straff. Sportsligt: Att Snoka blir topp-tre i Allsvenskan!