”Ishockey är fullständigt värdelöst!” – Aftonbladets Robert Laul om sina tv-sportvanor.
Hur ofta ser du sport på tv?
Med tanke på mitt jobb måste jag dela upp svaret i två delar: Professionellt ser jag mycket på Allsvenskan och annan svensk fotboll, det blir minst två matcher i veckan. Rent privat är det inte så mycket som man tro, jag försöker kolla Liverpool vid tillfälle och när Champions League är inne i sitt slutspelsskede är jag ganska engagerad – gruppspelet tycker jag att man kan avskaffa. Annan sport tittar jag sällan på, om man inte är bedrövligt bakfull och det är något skidlopp på morgonen. Jag följde även OS i Sotji från soffan och såg nästan allt, men det var jag beordrad att göra. Det var två tuffa veckor, och sedan dess har jag fått nog av vintersport.
På vad ser du helst din livesända sport: tv, platta, dator eller något annat?
I det avseendet är jag traditionalist. Jag har min nio år gamla 32-tummare som jag fick i 30-årspresent, och den håller fortfarande. Sen har jag smartphonen och följer med i sociala medier under matcherna.
Vilken är den bästa tv-sporten?
Förutom fotboll så gillar jag faktiskt skicross och boarder cross, där man skickar ut fyra pers nedför en vansinnesbacke så de får ruffla och buffla mot varandra i full fart. Jävligt kul att kolla på!
Vilken är den sämsta tv-sporten?
Jag måste säga att ishockey är en riktig dålig tv-sport. Det är möjligt att det är skitkul se på live när man får en annan upplevelse av farten, intensiteten och hårdheten. Men framför tv:n blir det något helt annat. Jag tycker inte att det finns någon expert som klarar av att förklara och fördjupa spelet på ett vettigt sätt, det framgår ingen taktik utan det är helt utan hjärna. Ta Niklas Wikegård till exempel, han har väl inte gjort en enda faktisk analys i hela sitt liv. Det är bara en massa plattityder och klichéer om att åka skridskor, käka puck, sarg ut och så vidare. Det är fullständigt värdelöst.
När grät du senast framför sport på tv:n?
Senast jag grät var när jag läste Klas Ingessons bok, men det har ju inte med tv-sport att göra. Annars är det nog så långt bak som 1986 när Frankrike slog ut Brasilien i fotbolls-VM. Jag såg den hos min vän Pierre i Jonsered och hans farsa är fransman, så när Frankrike vann satte han på Marseljäsen och jag satt i soffan och grät – det var hårt.
Vilket är det bästa tv-snacket?
Det står mellan en bättre påse löst och jordnötsringar. Men lösgodis passar nog bättre för en filmkväll, så jag svarar en 300-grams påse jordnötsringar och en Cola Light.
Vilket är ditt mest minnesvärda tv-sporttillfälle?
Jag har två, en positiv och en negativ. Den positiva är IFK Göteborg mot Hamburg i UEFA-cupen 1982 då blåvitt vann med 3-0. Och den negativa är blåvitts strafförlust mot Barcelona i Europacupen 1986. Farsan blev så jävla förbannad när Barcelona hämtade upp 3-0 att han skickade in mig på rummet, men när det blev straffläggning mjuknade han så jag fick komma ut igen och tyvärr se när de förlorade.
Vem är Sveriges bästa kommentator?
Jag skulle vilja lyfta fram Niklas Jarelind, han är en ung frisk fläkt som har gnetat sig fram den långa vägen. Först gjorde han mycket Superettan och tog det på stort allvar utan att gnälla, och nu får han göra större grejer. Han har ett trivsamt sätt och är behaglig att lyssna på.
Vilken är din all-time-favourite tv-sportpersonlighet?
Jane Björck, det hon har gjort för en bransch som fortfarande är lite av en manlig domän går inte att överskatta. Hon har blivit en symbol för att kvinnor hör hemma i det här yrket lika mycket som män. En ledstjärna helt enkelt.
Vilken är Sveriges bästa tv-sportstudio?
Jag gillar verkligen C Mores Allsvenska sändingar. Men är däremot inte så förtjust i Premier League och Champions League hos Viasat som är ett jävla malande i all oändlighet med Lagerbäck som grubblar på. C Mores sändningar är snabba, snygga och med bra känsla som tar upp snackisar och blandar högt och lågt. Det är möjligt att Jens Fjellström ibland är lite överpedagogisk ibland men det får man väl ta.
Vilket tv-sportevent får dig att ställa klockan och gå upp mitt i natten?
Det gjorde jag mycket när jag var liten och gick upp och kollade tennis, till exempel när Mikael Pernfors förlorade mot Pat Cash i Davis Cup-finalen i Australien 1986. Mormor och morfar var barnvakter så jag smet upp och kollade matchen, men morfar kom på mig och blev skitarg och sa att jag fick gå och lägga mig. Men jag lyckades smita ner till tv:n igen när han somnat. Så om Sverige kan få fram några världsstjärnor i tennis kan det hända igen. Det är något speciellt med att titta på sport mitt i natten, fotbolls-VM 1994 går ju inte att glömma.
Slutligen: vad önskar du dig allra mest just nu?
Det är ju bara tre månader kvar till semestern så jag hoppas att jag gått ned ett par kilo tills dess…
Kommentarer