Det hade varit jobbigt att se Zverev med den där bucklan, det hade det.

Alcaraz mästare i Franska öppna!

Det är tufft att vara professionell idrottare. Det ska man sannerligen ha klart för sig. Jag har sett mycket sport i mitt liv, så mycket kan man väl säga. Det är väl i stort sett det jag mäktat med hittills. Nja, några fler saker kanske. Men mycket sport, det har jag tittat på. Idag såg jag det som nog var den största idrottsmässiga kollapsen jag skådat. Och då har man ju sett några sjuka genomklappningar genom åren. Men Sebastian Söderbergs 12 tappade slag under det sista varvet mot Linn Grant som till slut vann Scandinavian Mixed. Det är det sjukaste jag sett. Inte sett till antalet tappade slag. Han ledde väl med åtta inför sista dagen tror jag det var. Det går att tappa. Men sättet. Det var så många gånger som det var helt omöjligt att tappa. Inklusive med typ 150 meter kvar till det sista hålet. Men han kollapsade ett gäng gånger om och det obehagliga var att det också syntes. När han till slut skulle knacka i en knapp meter lång putt för att få till särspel. Man såg på honom att det inte skulle gå. Och man såg på honom tidigt under rundan, när han fortfarande ledde med massor av slag, att det skulle bli väldigt jobbigt. Han blev blockerad. Det gick inte. Han missade putten och kom delad tvåa. Det är väl helt okej. Hans åttonde andraplats tror jag det blev på Europatouren, bara en seger. Det är nog något han har det lite jobbigt med det där men de överlever, golfspelarna. Ett par miljoner kronor fick han för andraplatsen, trots att detta inte var någon vidare stor tävling. Han överlever.

Så, varför skriver jag helt plötsligt om golf?

Jag älskar golf. Men det gör inte att jag ska skriva om golf här. Nej, jag tycker det är en bra bild man kan ha med sig när jag nu ska skriva om hur fruktansvärt dålig dagens final i Franska öppna var.

Och om hur fel ute jag var i mitt försnack från i morse.

Det är tufft att vara professionell idrottsman

Försnack är skitsvårt. Det handlar ofta om gissningar. Idag var jag faktiskt ganska defensiv i mitt försnack. Jag var mycket mer övertygad om att Alcaraz skulle vinna än vad det kanske lät som. Och den känslan hade jag ju fel i. Eller ja, han vann, men det går ju knappast att påstå att han gjorde det på ett sätt som kan sägas vara normalt. Jag skrev också om hur jag inte trodde han kunde bli nervös. Där fick jag mothugg inne i vår härliga facebookgrupp Tennisen där jag blev påmind om förra årets semifinal mot Djokovic i just den här turneringen där Alcaraz var nervös till den grad att han fick kramp. Även om jag kanske fortfarande är lite tveksam till om man verkligen kan framkalla kramp i benet med huvudets kraft men kanske, vad vet jag. Kunde Sebastian Söderberg inte vinna i golfen så är allt möjligt att göra gällande att förstöra för sig själv. Helt rätt att jag fick mothugg, särskilt som han ju var nervös idag också, Alcaraz. Annars går det inte att förklara att han gör en så fullständigt klappkass match när han annars så sällan gör det. Framför allt hans forehand tycker jag såg svajig ut på ett sätt jag nog aldrig sett den. Sen kan man ju tänka att vinden kanske spelade in lite men är man sådär otroligt otajmad som han ibland var, då måste man nästan vara nervös.

Det är tufft att vara professionell idrottsman.

För det var ju inte Alcaraz som var mest nervös i dagens final.

Hade Zverev ens klarat att vinna?

När man såhär i efterhand tänker tillbaka på matchen. Hur skulle det egentligen kunnat gå för Zverev? När han redan i början av fjärde set blev så nervös att han knappt kunde få över bollen i serven? Svaret är väl att Zverev, och väldigt många tennisspelare skulle jag säga, har en extremt bra förmåga att kunna gå in och ut i nervositeten. Att kunna hitta tillbaka till något vettigt lite senare i en match efter att man under en period varit supernervös. Jag förstår mig inte på den förmågan riktigt, hur man kan ha den, men det är väl lite skillnaden mellan oss dödliga och de icke dödliga superstjärnorna kanske. Så svaret är väl att ja, vem vet. Det kanske hade gått. Zverev hade ju kunnat få med sig något och om han börjat närma sig vinst hade det ju kunnat bli som sista gemet i tredje set. Där han var enormt nervös, men olika omständigheter, lite hjälp av Alcaraz bland annat, så kunde han ändå få med sig gemet. Jag ska inte säga att Zverev inte kunde vinna. Det kunde han definitivt göra. Men jag säger det bara. Om han hade kommit riktigt nära. Då hade han fått det svårt att ens kasta upp bollen. För jo, det är otroligt tufft att vara professionell idrottsman, och i individuella idrotter, som golf och tennis, är det ingen lek. Jag skulle säga att det snarare är Zverev som har ett drag av att vara normal. Spelare som Nadal och Djokovic, det är inte normalt det där de gjort i alla år. Att aldrig ens riktigt påverkas negativt av att allt står på spel.

Mitt minne. Det är sådär. Beror på vad det gäller, men jag brukar säga att jag sparar tennismatcher i minnet i någon vecka sådär. Annars får inte allt plats. Sen minns jag så klart fragment av matcher men jag minns aldrig årtal eller resultat. På senare år skulle jag säga att det här dock måste vara den sämsta finalen sen Thiem mot Zverev i US Open. Den var dock sämre ska sägas. Det här var ändå en rejäl match med stundtals bra spel. Och stundtals, kanske lite mindre bra spel.

Mer Kalle Anka än Franska öppna

För det ska sägas, när Alcaraz började stå och slå höjdare och sen ibland avgöra med slicade forehands. Det var mer Kalle Anka Cup än vad det var final i Franska öppna. Jag tycker inte riktigt att det här rent nivåmässigt var en final värdig själva situationen. Samtidigt som det var kul att Alcaraz fick göra några riktigt bra gem på slutet när han kunde slappna av lite. Man fick i alla fall se hur han kan spela.

Sen ska det också sägas. Allt handlade inte om nervositet och dåliga prestationer. Nej, det handlade också om Zverev. Håll i er nu. Ni som av någon outgrundlig anledning gillar Zverev. Nu kommer jag säga det. Men jag säger det med beundran mer än förakt i tonen. Han är en rackarns tennismördare. Lite innan min tid, men jag minns hur folk pratade om Ivan Lendl, och jag minns honom ju som spelare också. Ingen hejade på honom. Han var megatråkig. Det var inte spektakulärt. Man han fick på något sätt alltid sin motståndare och sina matcher att vara ganska dåliga. Jag tänkte på honom idag när jag såg matchen. För det är lite sådär med Zverev. Han får ofta sina matcher till att vara mer eller mindre dåliga vilket betyder att de ofta spelas på hans villkor. Han vill stå och serva. Han vill stå och bolla tungt men tråkigt. Det ska inte vara snyggt. Det ska vara ett enda tungt nötande där motståndaren inte alls ska trivas. Fantastisk förmåga och där får man ge Zverev en fjäder i hatten på något vis att han lyckades få den här finalen till att bli riktigt dålig. Som han nog ville ha den och om det inte vore för skallen, då var det nog upplagt för att han skulle vinna idag men tyvärr för hans del, skallen är en rätt stor del av tennisen och där vill jag också lägga till en grej till. Alcaraz presterade inte alls idag. Han var nog rejält nervös och han spelade inte bra. Men när det skulle avgöras, då kunde man ändå se någon slags glädje i honom. Han tyckte ändå det var kul att spela. Han tyckte att det var kul att försöka vinna. Det var inte bara jobbigt för honom. Samtidigt som man såg Zverevs destruktiva sida mer och mer komma fram. Jag ska inte blanda in hans förehavanden vid sidan av banan här men jag kan väl bara säga det. När man ser hans panik när det går emot honom och hans sätt att uppföra sig mot domarna. Man kan ju åtminstone tänka sig hur det kan gå för honom utanför banan när något inte går som han vill. Har inget med hans tennis att göra, men lika effektiv som han är på att få tennismatcher att bli som han vill ha dem, lika mycket av ett riktigt skitpsyke verkar han ha.

Vi måste prata om rankingen. Vi måste prata mer om vad det här betyder för Alcaraz. Vi måste prata om en massa saker. Men vad fint då att den här bloggen precis flyttat till Tvmatchen och förhoppningsvis kommer vara livskraftig länge än. Vi har tid på oss, helt enkelt.

För nu nöjer jag mig att konstatera att oj vad skönt att Zverev inte fick vinna idag heller. Jag hoppas verkligen att han inte lyckas få med sig någon stor titel innan han lägger av. Han är inte värd det. Och att Alcaraz, som sjunde, var det väl, spelare nu vunnit minst en Grand Slam-titel på varje underlag. Också den yngsta som lyckats med den bedriften. Ganska så bra gjort ändå. Han kan spela, pojken.