Foto: AFP

Ankdammen i svensk tennis fortsätter

Rubriken blev för lång. Det finns en fortsättning på den också. Japp, ankdammen fortsätter, och nu börjar det verkligen bli direkt pinsamt. Men, i absolut bästa fall kanske det finns någon slags öppning för att någonting kan bli bättre. Inte något som gör att det går bättre för Sverige i tennis, men åtminstone något som gör att folk skrattar mindre åt sporten i Sverige.

Ni har säkert följt det i tidningarna de senaste dagarna. För det är lite lustigt. Hur dåliga vi än är på tennis i det här landet, det finns ändå ett intresse. Svenska folket älskar racketsport. Det går lätt att se här på TVmatchen exempelvis. Så fort vi listar pingismatcher i vår matchlista på startsidan så är det massor av människor som ramlar in på just detta event. Truls vann Jerringpriset. Det hade jag kunnat gissa på förhand kan jag säga, med hjälp av just de där siffrorna. Det är skidnivåer på intresset för att titta på Truls och delvis också hans kollegor i landslaget. Jag läste på morgonen att SVT ska börja sända pingisens proffstävlingar. Det är nog ett bra drag det. Kostar ingenting, och det kommer vara helt otroliga tittarsiffror när det går bra för svenskarna, jag lovar.

Och så har vi tennisen, där folk så gärna skulle vilja ha en svensk spelare att titta på. Så gärna att intresset för svensk tennis hålls vid liv, trots att nivå på de svenska spelarna är så urusel, och trots att de uppför sig så enormt dåligt. Det spelar ingen roll vad de gör, bröderna Elias och Mikael Ymer. Folk är intresserade ändå. Inte för att de tycker om dessa idrottsmän, men för att längtan är så sjukt stor efter att få titta på svenskar som spelar tennis igen.

För att sammanfatta det som hänt de senaste dagarna så ska Sverige spela Davis Cup på hemmaplan mot Australien i helgen. Oklart vilka Australien kommer med, men det sägs att Alex de Minaur kommer vara med och spela i alla fall. De Minaur som är topp-10 i världen. Kanske kommer också Nick Kyrgios, han är ännu åtminstone inte struken från den officiella uppställningen. De kommer i alla fall vara riktigt, riktigt bra, Australien. Det kommer inte Sverige vara.

För Sverige har ju inga bra tennisspelare. Inte haft sen Robin Söderling spelade den där allra sista matchen i Båstad 2011 där han släppte ett gem till Berdych i semi, och fyra till Ferrer i finalen. Världens då åttonde och sjätte bästa spelare, på grus kanske ännu bättre. Söderling gav dem knappt gem. Det kan man kalla att sluta på topp även om det i praktiken så klart inte blev så. Han fortsatte hoppas på att spela igen i flera år, men det blev aldrig så.

Nu på senare år har det varit bröderna Ymer. Mikael en lyckad tennisspelare som var på väg att bli topp-50 i världen när han blev avstängd för doping, eller om man ska vara mer tydlig, för att ha missat dopingtest, men det är samma sak, åtminstone i regelverket. Elias, en misslyckad tennisspelare som var duktig som junior men som sen aldrig lyckats ta sig in på atp-touren och nu de senaste åren har fallit igenom totalt. Han har ännu inte spelat den här säsongen, Elias och han är utanför de 300 bästa i världen.

Det där är vårt landslag det. Mikael som precis kommit tillbaka från avstängning och Elias som inte är så bra.

Vi hade givetvis varit chanslösa mot Australien, men en jättechans för de här två att för en gångs skull få möta starkt motstånd, kunde man ju tänka. Men nej, så tänkte inte bröderna. Åtminstone inte en av dem.

För Elias lät häromdagen meddela på sina sociala medier att han är osams med förbundskaptenen Simon Aspelin och att han därför inte kommer delta i helgens match. Elias gav som orsak att det är ”låg nivå” på hur landslaget gör saker och de flesta började väl mest bara skratta åt det, tror jag. Att kalla något för låg nivå när man själv…låt år säga inte har lyckats fullt ut i sitt idrottande, det blir ju lite komiskt.

Det började spekuleras lite. Med tanke på hur det tidigare varit kring dessa bröder trodde i stort sett alla att det handlade om pengar. Att Elias inte ville vara med för att han inte fick tillräckligt med pengar för det.

Något som gjorde att han nog kände sig lite pressad att berätta vad det handlade om, och det gjorde han också, det var väl igår.

Och det var väl då det blev sådär riktigt snurrigt.

Elias ville inte delta i helgens match för att Sveriges förbundskapten, den tidigare Grand Slam-titelvinnaren och OS-silvermedaljören i dubbel, Simon Aspelin hade sagt att de skulle köra på samma förberedelser som vanligt. Det vill säga att laget samlas och att man tränar med varandra, under ledning av förbundskaptenen, dagarna innan matchen.

Det låter inte helt tokigt ändå va? Det brukar vara så man gör i landslagssammanhang, oavsett idrott.

Men så ville inte Elias ha det.

Elias ville bara vara med om han fick ha med sig sin tränare i förberedelserna, något Aspelin inte ska ha motsatt sig, men där Aspelin rimligt nog tyckte att Ymers tränare, vem det nu är, kunde sitta vid sidan om banan medan Aspelin som förbundskapten ledde träningarna. Det funkade inte för Elias som ställde kravet att hans tränare skulle stå på banan under träningarna.

Har ni börjat skratta än?

Jag skrattade lite grann.

För det som är allra mest roligt, det är att spelare på Elias nivå, de har liksom inte personliga tränare. De har inte råd med det i någon större utsträckning. Så jag tror inte det är något som händer i vardagen det här riktigt, att Elias har sin tränare med sig på alla träningar och tävlingar på tennisens bakgård.

Det hindrade dock inte Elias från att jämföra med hur det är i andra länders landslag där han tog Spanien, Norge, och Danmark var det väl som exempel. Att spelarna där absolut fick ha med sig sina tränare under Davis Cup-matcherna.

Ja, låt oss se. Spanien, Norge och Danmark. Det är Carlos Alcaraz, Casper Ruud, och Holger Rune det. Hur är det, tycker vi att det rimmar väl att kasta in Elias Ymer tillsammans med de där namnen? Det är ju ungefär samma sak ändå?

Har ni börjat skratta ännu?

Jag fnissade precis till lite.

För det här är ju roligt, och tragiskt. Men det är också genomgående för hur dessa bröderna uppfört sig under sina karriärer. Eller i Elias fall, försök till karriär. De har konstant velat jämföra sig med idrottsmän som är på en lite annan nivå än de själva, och det har ofta blivit otroligt larvigt. Även om det här blev lite extra. Han framstår verkligen som ett skämt den här veckan, Elias Ymer. För någonstans tror han säkert att han med det här kan trycka till någon, att han kan använda sin frånvaro för att förstöra för någon som han irriterar sig på.

Jag kollade precis. På tal om intresse. Kungliga tennishallen förefaller vara helt utsåld till helgens match.

Men det handlar inte om Elias Ymer, det kan jag säga. Eller om Mikael Ymer som sagt att han ska vara med. Men han finns fortfarande inte med i den officiella uppställningen. Och att han också skulle hoppa av de närmaste dagarna, oddsen är inte höga på det så att säga. Återigen, om man ska gå efter hur bröderna gjort tidigare, då borde det bli så. Det enda som talar emot det skulle väl vara att Mikael kommer ha lite problem med att få chanser till spel på hög nivå här i början efter återkomsten från avstängningen, så det ligger i hans eget intresse att spela den här matchen. Återstår om det som hittills varit kanske allra viktigast för bröderna, att bråka med omgivningen, väger tyngre eller inte för Mikael den här gången.

Kommer det här förstöra för någon?

Icke.

Visst, alla de som köpt biljett (de allra flesta har nog fått sina biljetter av Svenska tennisförbundet, men det kommer nog ingen säga) hade nog hellre sett Alex de Minaur och vilken annan av de australiensiska superstjärnorna möter bröderna Ymer på fredag, men det är inte bröderna Ymer som folk köpt, eller fått, biljetter för att titta på. Det är för att titta på tennis, och för att motståndet är så extremt starkt. Jag tror inte någon kommer stanna hemma för att Elias Ymer hoppat av, så hans försök att förstöra, han hade behövt vara ganska mycket bättre för att det skulle bita på någon.

Jag skrev ju i början att något kanske är på väg att gå till det bättre. Vad skulle det vara?

Jo. Ska man vara riktigt ärlig så har båda de här bröderna alltid uppfört sig mer eller mindre dåligt. Men man har tramsat med dem i svensk tennis. Både från Svenska tennisförbundets sida och från de svenska atp-turneringarnas sida. Bröderna har uppfört sig skitdåligt, men man har ändå tramsat med dem och gett dem det de vill ha, för man har tänkt att man kanske behöver dem.

Det här är första gången man gör på motsatt sätt. Simon Aspelin håller som förbundskapten sin linje, och det blir därmed ett svagare landslag i helgen, men det spelar ingen roll. Det är ändå inte de här bröderna som kommer ta svensk tennis framåt. Det är inte de som kommer se till så det kommer fram några nya spelare. Det som kommer göra svensk tennis bättre är ordning och reda och folk som vågar ta beslut som kanske inte alltid är den enklaste vägen. Det här är ett ytterst litet, obetydligt sådant men ändå ett tecken på att åtminstone något väldigt litet är på väg åt rätt håll.