Foto: AFP

Detta kan bli snårigt för Sinner

Jag har tänkt det. Att ITF, det internationella tennisförbundet, på ett märkligt enkelt sätt lyckades rasa igenom situationen med världsettan Jannik Sinners positiva dopingtest, och att det sen bara var klappat och klart. Från det att allmänheten fått veta att Sinner testat positivt i våras till det att saken var avgjord, och att han inte skulle bli avstängd. Det var inte lång tid så att säga. Det var klart redan från början.

Men nu blir det inte så. För tennisen, som är en riktig idrott, så att säga. En idrott som finns med på OS exempelvis och som därför lyder under internationella allmänna dopingregler. Och därför kan man inte ta jättekonstiga beslut helt själv. På samma sätt som man genom åren gjort med andra frågor. Jag har följt tennisen på nära håll i mer än 20 år och jag och många med mig minns nog hur tennisen hanterade problemet med uppgjorda matcher under en dryg tioårsperiod. Man var kanske inte öppen med taktiken direkt, men den var inte så svår att förstå. Om det var dåliga spelare som inte spelade någon roll för intresset som höll på, då blev det konsekvenser. Hårda sådana med långa avstängningar. Var det bra spelare som spelade på högsta nivå som höll på, då hände det absolut ingenting. Alla visste, men det hände ingenting med de bra spelarna. Medan sämre spelare stängdes av, ibland ett par år, ibland på livstid.

Lyckligtvis är de där problemen nu borta från tennisen, åtminstone på hög nivå, och det kan tacka utvecklingen här i världen för. Medan man för ett antal år sen kunde ha svårt att med säkerhet säga, bevisa, huruvida en match var uppgjord eller inte finns det nu teknik som avslöjar det, redan innan det ens händer. Sen är det så klart omöjligt att avgöra om en spelare vill vinna eller inte på riktigt låg nivå men så som det var till och med uppe på ATP-touren för ett gäng år sen, det skulle aldrig kunna hända idag. Den brottsligheten är numera inte ens genomförbar.

Men så har vi kvar problemet med doping.

Regelverk måste upprätthållas

Som jag ärligt talat inte tror är ett problem, men även om i stort sett inga spelare är dopade, man måste ändå göra ett regelverk som förintar alla möjligheter till att det ens ska förekomma kantbollar. Gör man inte det, då kan det finnas folk som börjar experimentera och ligga i gränslandet beroende på att man kan klara sig undan med en bortförklaring, om man skulle bli påkommen.

Det finns ett gäng exempel från senare år.

Nicolas Jarry som helt enkelt var dopad, man erkände väl också vill jag minnas. Han blev avstängd i två år för ett gammalt hederligt dopingbrott. Nu tillbaka, och en av världens bästa spelare, Jarry. Lite märkligt kanske, men så slutade det, och jag tycker det hanterades hundraprocentigt. Två år är en vettig tid, han tog sitt straff, och lyckas nu med sin andra chans. De som påstår att man efter två år har en betydande nytta av att tidigare ha dopat sig. I teorin är det säkert möjligt på marginalen, men att köra livstid rakt av för en förseelse, jag tror inte det är rätt väg. Precis som jag inte tror att man ska bli kastad i finkan på vatten och bröd om man stjäl en godisbit i en butik. Inte första gången åtminstone.

Så långt tycker jag man inom tennisen lyckats, med någonting i alla fall.

Men sen börjar det bli godtyckligt.

Ymer och Brooksby slarvade – Och blev avstängda

Mikael Ymer och Jenson Brooksby. Ymer minns ni nog i alla fall. Minns ni Brooksby? En otroligt fascinerande spelare. Inte någon som särskilt många gillade tror jag. Han är inget charmtroll direkt, varken på eller vid sidan av banan. Men mycket fascinerande spelstil där han spelar konstigare än de flesta och även smartare än de allra flesta. Han var nästan uppe på topp-30 som 22-åring och även om han varit massor skadad, intressant spelare. Som jag tycker tillförde något. Och Ymer, som sagt, honom minns ni ju. Han är svår att missa. Kanske inte något charmtroll han heller, men mycket stark spelare som inte varit uppe på Brooksbys nivå ännu, men han har väl varit en riktigt bra ATP-spelare.

Dessa två blev båda avstängda i ett och ett halvt år under förra säsongen och båda är fria att tävla från början av nästa säsong.

Deras brott? De missade tre olika dopingprov. Vilket ska vara totalt omöjligt. Nu finns det vissa som tar i från tårna här för att skrika att ”wööööö det är skittufft för idrottsmännen att behöva berätta var de är hela tiden wöööööö du vet inte hur det är”. Kanske inte. Men jag använder min telefon en del. Det gör alla. Jag har appar som jag är inne i 10, 20, ibland kanske 50 gånger på en dag. Om jag varit professionell tennisspelare hade närvarorapporteringsappen varit en av dessa. Jag hade sett till att uppdatera den hela tiden. För helt ärligt, det finns ingen som inte använder sin telefon hela tiden numera. Att då checka in när man flyttat sig, och särskilt om man gjort någon oväntad förflyttning. Alla influencers klarar ju sannerligen av att hela tiden lägga ut information om vad de gör. Det borde inte vara omöjligt för en tennisspelare heller, och alla klarar det bevisligen, utom de här två.

Borde de blivit avstängda för det här?

Jag tycker ja, för om man inte blir avstängd för att missa så många som tre tester på 12 månader, då öppnar man för kantbollar. När spelare då åker upp i bergen och dopar sig i någon månad, och då gör ett aktivt val att missa tre dopingtest. Hur gör man med dem om man inte stänger av de som ”bara” slarvat? Det går inte. Ibland hamnar tyvärr strulputtar i kläm, för att man måste upprätthålla systemet.

CAS är nog inte lika snälla mot Sinner

Under helgen kommer det information om att Jannik Sinners friande dom för hans positiva dopingtest i våras överklagas av den riktiga dopingbyrån, WADA. Alltså den här organisationen som, främst inom andra sporter, verkligen jagar idrottsmän som försöker fuska.

Sinner lämnade ett positivt dopingprov för att hans massör haft en salva med ett dopingklassat ämne på sin ena hand. En visserligen osannolik förklaring, men högst troligt en förklaring som stämmer. Den här massören hade ett sår på handen, han hade tillgång till salvan vid den valda tidpunkten, och det var samma ämne som hittades i Sinner.

Men, hur ska man veta det? Om det här varit planerat då? Om Sinner faktiskt dopat sig, och lagt upp det här som sin bortförklaring? Det är angränsande till omöjligt att det är så i det här fallet, men om man friar Sinner här, nästa gång då? När någon dopar sig under kontrollerade former, håller sig borta i någon månad, missar två dopingtester, testar positivt, men där det är riktigt låga nivåer eftersom man hållit sig borta och dopingen till stor del hunnit gå ur blodet. Hur fäller man någon för det brottet när man friar Sinner?

Svaret är att man aldrig hade friat Sinner om han inte hetat Sinner, inte varit världsetta, eller topp-10, eller topp-20. Hade Sinner haft ett helt annat namn, och varit rankad 70 i världen, då hade han blivit avstängd för det här, kanske ett halvår, kanske ett år, kanske till och med två år. För att systemet måste upprätthållas. På precis som sätt som Ymer och Brooksby stängdes av. Inte för att någon trodde att de dopat sig, utan för att de slarvat, och måste stängas av för att systemet ska fungera. Sinner har också slarvat. Han är helt ensam ansvarig för vad utomstående kladdar på honom och även om han inte gjort något själv, han har ansvaret för att det hänt, och då spelar det, enligt domarna för Ymer och Brooksby, ingen roll att man faktiskt inte är dopad, eller haft någon nytta av något man gjort.

Tennisens instanser frikände Sinner, och lät honom köra på. Eller ja, otroligt nog, vilket något faktiskt var ett riktigt korkat misstag. Han fälldes såtillvida att han blev av med prispengarna i turneringarna där testerna togs. Man erkände alltså att han gjort fel, men ”avstängningen” blev ett par veckor lång, retroaktivt. Det är ett ganska snällt straff så att säga och självklart ett misstag. När man nu friade honom borde man givetvis inte erkänt att något hänt överhuvudtaget och gett honom detta smått parodiskt låga straff.

Personligen vill jag i grunden att Sinner ska tävla vidare. Det fel han gjort är så litet att det inte spelar någon roll. Samtidigt har jag väldigt svårt för korrupta organisationer där folk behandlas olika och jag tycker det känns lite bra att tennisens organisationer med ATP och ITF i spetsen här kanske får en liten spark på smalbenet.

Fortsättning följer men när WADA nu överklagat lär det här tas upp i CAS, idrottens skiljedomstol, där det alltså inte är tennisens organisationer som bestämmer utan en helt neutral organisation som kommer hantera ärendet som man gör med vilken idrott som helst. Jag har faktiskt väldigt svårt att se att man kommer döma helt och hållet till Sinners fördel. Idrottsmän som slarvar brukar alltid straffat på något sätt åtminstone och ja, det blir intressant att följa det här.

Vad tycker du om detta? Fortsätt gärna diskussionen inne i vår facebooksgrupp Tennisen.