Foto: Getty images via AFP.

Inför Cincinnati-finalen

Konstigt ändå, tycker ni inte? Jag vet inte om det bara är jag, men det här faktumet att det inte längre är en grej att Tiafoe spelar final i en mastersturnering. Eller någon annan på hans nivå. Jag tycker det är lite obehagligt. Eller ja, obehagligt är möjligen ett starkt ord. Det är inte så att det börjar klia någonstans, att jag får ont i magen av det. Men jo, ett litet obehag är det. För det var det här man alltid sagt skulle hända. Nu är vi antagligen där. Och så vansinnigt charmigt är det väl ändå inte.

Jag har en bra jämförelse. Jag gillar ju jämförelser.

Minns ni när Janowicz gick till final i mastersturneringen i Paris?

Förr var det en grej när det skrällde

Jag minns det. Kanske inte som igår. Men jag minns vilken otrolig grej det var, att en spelare på lite lägre nivå kunde skrälla sig fram hela vägen till final i en så stor turnering. Jag minns också ett par andra finalister i masterssammanhang. Det var så ovanligt att det liksom blev en grej.

Det var då det.

Vi har Popyrins vinst förra veckan i färskt minne.

Mitt minne. Ibland inte alltid det bästa. Jag var tvungen att dubbelkolla så det verkligen hänt men jodå, Jarry var i final i Rom i somras.

Rublev slog Felix i finalen i Madrid.

Tsitsipas slog Ruud i Monte Carlo.

Dimitrov var i final i Miami.

Och så var det väl inga fel alls på årets första mastersfinal, Alcaraz slog Medvedev i Indian Wells.

2016 vann Federer, Nadal, Djokovic, och Murray alla masters utom en som Cilic vann.

2015 vann de där fyra stora samtliga masters.

2014 vann Wawrinka i Monte Carlo och Tsonga vann i Toronto. Jag minns båda mycket väl. Det var stora händelser och en stor prestation av Wawrinka medan Tsonga kanske vann lite på att många var slitna i Toronto. Federer, Nadal, och Djokovic vann resten.

2013, Federer, Nadal, Djokovic, och Murray. Ingen annan.

2012 vann Ferrer en, den där i Paris där Janowicz var i final. Resten vanns av Federer, Nadal, och Djokovic.

2011, Federer, Nadal, Djokovic, och Murray.

10, 09, 08, och 07, 06, 05. Faktiskt. Vi får gå hela vägen tillbaka till 2004 för att hitta när det var lite som nu, att en massa olika spelare vann mastersturneringar.

Från 2017, snälla nån, det är många år sen nu. Men det var varit en utveckling det här. Först började enstaka spelare skrälla i mastersturneringar och till och med vinna, typ Sock och Khachanov. Sen var det lite bättre ordning i ett par år men ändå klart fler olika vinnaren än tidigare och så nu i år då. Jag ska inte säga att det är kreti och pleti som vinner mastersturneringar och går till final i dem men det är en stor skillnad. Förutom var en mastersturnering något mäktigt där man väntade sig stenhårda uppgörelser mellan några av tidernas bästa spelare i semifinal och final. Nu, i mitten av 2024 sitter man och väntar på en final med Tiafoe, och man höjer knappt ens det ena ögonbrynet. Det blir ju helt otroligt gubbigt det här. Jag tror att spelarna som var bäst 2015 rent spelmässigt hade fått det riktigt svårt mot dagens finalister i mastersturneringarna, vad de än heter, men kvalitetsmässigt sett till den valda tidpunkten. Det var verkligen mycket bättre då än det är nu. Spelarna i toppen nu har helt enkelt inte stabiliteten för att nivån ska vara nog bra.

Just det. Vi skulle försnacka finalen. Jag glömde. Se ovan som ett litet intro.

00:10 Sinner-Tiafoe

Jag är inte alls övertygad om att Sinner vinner den här matchen trots att man väl inte kan be om något så mycket enklare än att möta Tiafoe i en mastersfinal. Skulle väl vara att möta Popyrin i en mastersfinal då.

Tiafoe är definitivt ingen dålig spelare, men han är en spelare som en absolut toppspelare ska käka till frukost. Men jag är inte så säker på att Sinner gör det som sagt och förklaringen är väl ganska enkel.

Dels har han inte överhuvudtaget imponerat spelmässigt den här eller förra veckan, Sinner. Han känns inte helt i form och fysiken känns direkt svajig. Främst den här höftskadan han går och muttrar om men också uthålligheten. Det känns inte som att fysiken är riktigt där.

Sen också så klart. Hemmaplan för Tiafoe och hans livs största match. Han brukar kunna höja sig och prestera det lilla extra. Fullt möjligt att han gör det ikväll också.

Popyrin och Tiafoe som mastersvinnare två veckor efter varandra. Det hade ju varit något, eller hur? Burr. Hur hamnade vi egentligen här.