Foto: AFP

Inför Fritz-Tiafoe – Semifinal i US Open

Jag ska inte ljuga. Det har funnits fräsigare semifinaler i US Open men vad gör det. Det är fortfarande en av årets största matcher som ska spelas under natten. Ställer jag själv väckarklockan? Möjligen inte, men vem vet.

01:10 Taylor Fritz – Frances Tiafoe

Minns ni när Fritz fortfarande benämnde som Taylor Harry Fritz. Så mycket coolare han kändes på den tiden. Innan han tog bort sitt mellannamn från tennisen. Det kanske var just då han blev tråkig, vad vet jag.

Det vore ju inte VamosRafa det här om jag inte började med att förklara vad jag tycker om spelarna.

Fritz tråkig – Men inget fel på honom

Fritz, jag tycker han är tråkig. Han verkar ärligt talat vara en jäkla bra kille, men oj, så tråkig. Lite tråkig personligt, men det stora problemet är väl att han spelar tråkigt. Den där typiska amerikanska spelstilen där man skjuter från höften, oavsett om det är i serven eller i grundslagen. Jag har aldrig riktigt tagit den till mig. Sen är Fritz bra på den och framför allt, han är mycket mer noggrann än de flesta amerikanska spelare. Man skulle kunna jämföra honom med Sam Querrey som slutat sen ett par år. Han var typexemplet av en amerikansk spelstil där man servar hur hårt som helst. Rakt och hårt, inte lurigt för fem öre. Och sen har man bra grundslag, men man slår konstant lite för hårt, på lite fel bollar, och man är enormt slarvig. Skillnaden, det som gör att Fritz är en så mycket större spelare, är att han kombinerat den här spelstilen med att också vara noggrann. Han accepterar inte alla de missar som de flesta andra amerikaner accepterar. Han är en bollsnål slarver, om man så vill. Eller ja, han har ju raderat ut slarvandet helt enkelt.

Det kan bli lite väl mycket Tiafoe

Vi kan väl börja med Tiafoes spelstil då. För jodå, det är i grunden samma. Bra serve. Inte särskilt mycket finess, men gott om kraft. Och sen ska det pangas från höften. Gärna ska det se lite coolt ut. Det som gör Tiafoe till en bra spelare är att han attackerar lite tydligare än, om vi ska återgå till Querrey som någon slags norm av amerikansk tennisspelare. Querrey stod och slog stenhårt, men han attackerade inte. Det var liksom ett malande där han hela tiden tog risk, men inga tydliga attacker. Tiafoe är mycket bättre på att attackera när han verkligen attackerar och när han inte gör det, då kan han till och med variera lite grann. Så det är väl Tiafoes del. Han har all den där kraften som amerikanska spelare alltid har, men han klarar också av att lägga till lite annat. Fritz tycker jag är lite tråkig. Tiafoe, honom gillar jag inte. Det är väldigt…vad ska man säga…mycket kring honom tycker jag. Han har en väldig vilja att synas hela tiden och det är väl inte något konstigt med det men det blir lite mycket. Det är alltid någon ny baskettröja när han tränar, det är ett väldigt stort intresse av att synas med saker som inte har med tennis att göra och på senare tid har det också hoppat några ordentliga grodor ur munnen på honom. Som att han försagt sig och plötsligt börjat säga det han verkligen tänker. Som när han hackade på sig själv och berättade att han i år förlorat mot ”clowner”. Det tycker jag inte var så trevligt att kalla sina kollegor för det. Sen är han samtidigt charmig. Det ser jag också. Väldigt glad, jag förstår att många tycker om honom men för mig, det blir lite för mycket helt enkelt.

Nu låter det som att jag har något slags hat mot amerikanska idrottsmän. Jag skulle säga att ingenting kunde vara mer felaktigt. Min fascination för amerikanska idrottsmäns förmåga att prestera som bäst, ofta utanför det de egentligen behärskar, när det gäller som absolut mest. Det där är något av det jag fascineras mest av inom idrotten, och även imponeras mest av. Och då följer jag ju en del idrott så att säga. Men de tennisspelare som amerikanerna har just nu, jag kan inte helt ta dem till mig. Som jag sannerligen kunde göra med exempelvis Andy Roddick på hans tid.

Så, ska vi komma till matchen?

Jag tror i och för sig att den delen går ganska snabbt.

Jag tror jag egentligen redan pratat om matchen, bara det att jag inte sagt att jag gjort det.

Tråkigheten ger Fritz vinsten

6-1 för Fritz i inbördes möten varav sex raka. Noggrannheten kontra slarvigheten. Jag tror det kommer vara hela skillnaden idag. Rent spelmässigt skiljer det ganska lite mellan dem men medan Fritz kommer vara superfokuserad precis hela tiden kommer Tiafoe pendla i sin nivå och Fritz kommer inte heller bli lurad. De känner förstås varandra hur bra som helst de här två. Goda vänner givetvis. Och Fritz kommer aldrig gå i den fälla som många gör när de möter Tiafoe. Att liksom följa med i hans pendlingar och påverkas negativt av det. Fritz kommer vara som ett rakt, tråkigt, stabilt streck i den här matchen precis som alltid och jag tror verkligen att det kommer ge honom vinsten.