Kan Novak Djokovic plocka den sista stora titeln han ännu inte tagit? Det är sista chansen under söndagen. Foto: AFP.

Inför OS-finalen – Djokovic-Alcaraz

Lite grann kan jag förstå faktiskt att tennisen aldrig blir en av de där allra största OS-sporterna. För det är det ju inte. Samma med golfen. De två idrotter jag främst följer, tillsammans med fotbollen. Fotbollen förresten. Hand upp den som sett mer än en tredjedel av fotbollsmatcherna från OS i Paris? Just det, inte många.

Varför är det då så här?

Tennisen fantastisk – Men kanske inte under OS?

Det kan låta lite konstigt. Vi pratar om ”mina” idrotter här. Men jag tror att vi är lite för fina för OS. OS handlar inte om oss, det handlar om alla andra, som annars inte får den uppmärksamhet som OS erbjuder. Och kanske också lite grann. Jag älskar långsamheten i idrotter. Normalt sett vill säga. Jag älskar långa, malande tennisdagar där man inte måste se allt från alla matcher, men där man kan gå in och ut lite grann och man vet att det alltid finns något som pågår. Långa golfdagar, kanske ännu bättre med det tillägget att där kan jag ibland bli lite stressad om jag missar något, för det finns inte samma överflöd av dem som inom tennisen. Och Premier League-lördagarna med tre matcher efter varandra. Man mår ju inte dåligt då så att säga.

Men under just OS, då är det, åtminstone för min del, helt och hållet tvärtom.

Det är de snabba, ovanligare sporterna som är grejen. Man har inte tid att sitta och titta på OS-golfen en hel dag, för då har man missat en massa annat, som man annars inte har möjligheten att titta på. För att det här andra, det är liksom så litet alla andra veckor att man inte bryr sig. Man kan väl ta pingisen som ett klockrent exempel. Om Truls Möregårdh skulle gå bra eller vinna någon slags pingistävling på deras tour, det finns väl något motsvarande ATP-touren. Jag kunde inte bry mig mindre. Men under OS, då är det en annan femma.

Många av er har nog märkt att jag inte haft samma frekvens här på VamosRafa som vanligt under OS. Delvis för att jag haft väldigt mycket annat att göra, just på grund av OS. Men också för att jag bara kan vara ärlig. Jag har inte kittlats av OS-tennisen, bortsett möjligen då från dubbeln med Alcaraz/Nadal och Evans/Murray. Och jag är lite noga med det där. När jag inte kittlas av något, då vill jag inte försöka lura någon annan att kittlas över det heller, för då blir det inget bra. Då blir det lika odugligt som det de flesta andra skriver.

Dags för drömfinal i OS-tennisen

Nu får vi drömfinalen i OS-tennisen. En stor match. Jättestor match. Men om jag ska vara helt ärlig, också en match som jag tror kommer betraktas som större i efterhand än i nuet. För så här i efterhand, att Rafael Nadal vann OS-guldet i Peking, i efterhand är det en jättegrej, eftersom Roger Federer aldrig vann OS-guld i singel, och Novak Djokovic ännu inte gjort det. Men när det väl hände, jag minns inte jättemycket, det kan jag ju säga.

Karriärsdefinierande match för Djokovic

Den här finalen kommer i efterhand lite grann definiera Djokovic karriär. Eller ja. Den avgör om man kommer säga att han vann allt eller allt utom OS. Men det är i efterhand det. Känns det som en enorm match här i nuet? Många säger det, men menar man det? Jag vet inte. Konkurrensen är ganska skarp. Det händer en del annat den här helgen, så det är väl inte som att man lägger upp hela helgens schema efter den här matchen. Som man kanske hade gjort, eller ja, inte kanske, som man hade gjort om det var en final i någon av Grand Slam-turneringarna. Där finns ju en annan skillnad. OS-turneringen skulle behöva spelas över två veckor i bäst av fem set för att statusen skulle ta nästa steg och ta den närmare Grand Slam-turneringarna. Det är inte minsta snack om den saken. Fullt genomförbart också. Det finns ju ett gäng idrotter som pågår under hela OS så varför inte tennisen också? Jag ser inte riktigt orsaken till att inte välja den vägen.

Så, har jag snackat ner matchen tillräckligt nu kanske? Nu ska vi snacka upp den istället.

Söndag 12:00: Novak Djokovic – Carlos Alcaraz

Rond nummer sju. Det står 3-3 i inbördes möten så här långt. De började med att vinna varannan match, sen vann Djokovic två i rad förra året, i slutet av förra året var det, och så vann Alcaraz senast i Wimbledon. Raka set där, en överkörning, och kanske någonstans ändå starten på något tror i alla fall jag. Starten på att han kanske börjar få lite kontroll på Djokovic och kommer börja slå honom i lite större utsträckning, med lite större säkerhet framåt. Men det där är förstås än så länge bara en gissning. Han får göra det några gånger också innan det blir en sanning.

Alcaraz klar favorit enligt oddsen

Oddsen här är ungefär 1,50-3,00. Två tredjedelars chans för Alcaraz och en tredjedelschans för Djokovic. Om jag skulle bedöma dem lite snabbt och effektivt så, jag hade hellre spelat Alcaraz till de oddsen för jag tycker liksom det här är hans match på förhand. Det måste hända något för att han inte ska vinna. Om allt rullar på som det sett ut den här veckan. Då är det ärligt talat inget snack. Då är Djokovic snudd på chanslös.

Tveksamt uppförande i semifinalen av Djokovic

Sen är frågan hur det slår det här att jag tror att Djokovic är mer besatt än Alcaraz av att vinna den här finalen. Igår i semifinalen mot Lorenzo Musetti tyckte jag man för första gången kunde se att det var något negativt för Djokovic del. Faktiskt rätt ovanligt de senaste åren i alla fall att han har den där paniken på banan som han hade igår. Frågan vad det egentligen var han skrek om. Först trodde jag det var det där vanliga, att han tyckte att han inte ser bollen. Vilket väl är svårt att skylla på någon annan för. Men sen såg det snarare ut som att han skrek åt sina kompisar på läktaren för att de inte tittade på honom. Jag vet inte. Särskilt charmigt blir det i alla fall inte när tidernas största och bästa tennisspelare, som 37-åring, signalerar den där paniken på banan. Han har ju ofta svårt att förstå att inte så många hejar på honom. Det har väl vissa av er som läser det här också, ni få som har honom som er riktiga favorit. Jag ser med ojämna mellanrum inlägg i vår härliga facebookgrupp Tennisen om varför folk egentligen ”hatar honom så mycket”. Det tror jag inte så många gör, men det är väl märkligt få som har honom som sin favorit, som verkligen tycker om honom. Märkligt så till vida att den bästa brukar vara omtyckt. Mindre märkligt sett till hans åsikter och hur han uppgör sig på och utanför banan.

Det kan bli en nackdel det där för Djokovic även idag. Att han vill för mycket, blir för besatt. Sen brukar han hantera det väldigt bra, men det är ingen fördel för honom.

Håller Alcaraz viljan på rätt nivå?

Sen har vi Alcaraz, som väl nästan aldrig blir besatt av något mer än att ha roligt och försöka spela bra möjligen. För honom handlar det snarare om att vilja tillräckligt mycket. Det tror jag ju att han kommer göra i den här finalen, men frågetecknet finns nästan alltid för mig kring det här och nu när det inte är en Grand Slam-final utan en mer diffus final i form av OS. Jag tror att han kommer ha viljan på rätt ställe, men jag är inte helt säker.

Om vi ska gå över till det spelmässiga så, det är här det ramlar över, faktiskt ganska ordentligt, till Alcaraz fördel.

För jag tycker han sett riktigt bra, nästan ovanligt bra ut under den här veckan och när Alcaraz är mer eller mindre bra, då finns det ingen annan som är lika bra som honom. Den enda möjligheten är då att Jannik Sinner eller Djokovic kommer upp på sin absolut högsta nivå och det är inget man rycker upp ur hatten bara sådär.

Djokovic tycker jag inte imponerat särskilt hittills under OS. Ganska bra segrar visserligen, raka set hela vägen. Siffrorna ser liksom bra ut, men jag tycker inte det blixtrat om honom spelmässigt utan det har snarare varit fokuset som gett honom vinsterna. Jag tror att han måste upp på en helt annan spelmässig nivå för att kunna komma åt Alcaraz.

Underlaget är en fördel för Alcaraz

Sen har vi underlaget också, så klart. De har bara spelat två matcher mot varandra på grus. En vinst var. Men ni minns nog när Djokovic tog sin vinst. Den där märkliga matchen i Franska öppna förra året, där Alcaraz var hur bra som helst och bara skulle visa det, men började krampa och Djokovic fick vinsten gratis. På det ämnet ska sägas att Alcaraz flera gånger sagt att han är nervös i stora matcher, och den gången sa han också ett krampen nog kom av nervositet. Så den här bilden av att han inte påverkas negativt av nerver i stora matcher. Det är min bild, man behöver inte dela den.

Men rent allmänt. Ser spelarna i finalen ut som de spelare jag sett hittills under OS. Då tror jag att Alcaraz är den som kommer vara drivande i spelet. Jag tror att han kommer ha en klar fördel av underlaget. Och jag tror att han bara kommer vara alldeles för bra för Djokovic.