Foto: AFP

Inför Paris masters i tennis

Paris masters, om man frågar mig den bästa turneringen på atp-touren. Bästa som i den man helst vill titta på. Grand Slam-turneringarna undantagna så klart, men de är inte atp-turneringar. Paris är den bästa atp-turneringen.

Varför är det då så?

Det är väl mer aktuellt än någonsin dessa dagar skulle jag säga. Man kan ju jämföra med Shanghai masters där det i allmänhet inte var någon publik på plats. Eller med uppvisningsturneringen Six Kings Slam i Saudiarabien där Sinner vann mer pengar än någon tennisspelare någonsin gjort. Men ett gäng i publiken kan möjligen ha nickat till under spelets gång. Och vissa förstod nog inte riktigt att matcherna tagit slut när de gjort det.

Publiken gör sporten. Svårare än så är det inte. Och när det gäller publik, där går det inte att besegra fransmän. Åtminstone inte i tennis. Eller pingis för den delen. Om du vill se varför, gå med i vår Facebookgrupp Tennisen så ligger det där ett klipp som förklarar den saken.

Inte bara publiken dock. Hela arrangemanget här, i Bercyhallen, håller en annan nivå än typ alla andra turneringar. Det var väl slutspelet när det spelades i London som kunde utmana kanske men inte riktigt. Sen har man tonat ner showen lite grann de senaste åren men jag kan i alla fall sakna de helt otroliga ljusshowerna som man körde inför matcherna för några år sen. Under den här tiden då DJ:s fortfarande fyllde de största arenorna och några av dem brukade emellanåt spela mellan matcherna under den här turneringen. Eller ja, spela och spela. DJ:s, ja, ni vet.

Publiken är otrolig, men tyvärr så har fransk tennis just nu en liten downperiod. När Tsonga och Monfils lyckats som bäst i den här turneringen så var det något utöver det vanliga, utan att överdriva ens en procent. Nu är fransmännen lite sämre, och har väl också lite mindre superhjälteaura kring sig kanske. Humbert är den enda seedade fransmannen och…nåja, det är väl som honom vissa superhjältar är privat kanske. Med tillägget att Humbert tyvärr inte har någon dräkt att sätta på sig. Mer intressant gällande superhjälteauran kanske GMP som smyger sig upp mot toppen. Tänk er ett riktigt servemonster framför den här publiken. Det hade varit något. Vilket får en att minnas när Llodra spelade i den här hallen. På tal om superhjältar.

Nu ska vi titta på lottningen till Paris masters.

Djokovic och Korda finns inte med. Djokovic har sagt att han är tveksam till om han spelar mer i år vilket går i linje med det här han sagt att han numera bara spelar för sitt land, vilket eventuellt innefattar någon Grand Slam-turnering också. Och så kan han göra ett undantag om det råkar vara en turnering på en plats där han faktiskt är omtyckt. Exempelvis i Kina. Eller ja, Kina. Eller om det ligger sådär väldigt mycket pengar på bordet, som i Saudiarabien. Nåja, han håller kanske inte den där linjen helt och hållet men den betyder nog mer att han inte orkar låtsas bry sig om atp-turneringar längre. Och det finns ju någon rimlighet i det. Har man vunnit dem allihopa hundra gånger, hur spännande är det att vinna en hundraförsta gång? Korda, han trivs ju inte i Europa, och är alltid mer eller mindre skadad så vi stoppar inga pressar för det där.

Vad säger vi då om lottningen?

Att den kanske spelar mindre roll nu för tiden tycker jag. De där riktigt starka spelarna i olika seedningsgrupper finns inte just nu. Det finns inga kvartsseedade eller åttondelsseedade spelare som toppspelarna behöver vara extra rädda för så som sagt. Jag skulle säga att lottningarna i turneringarna spelar ovanligt liten roll. Särskilt nu när Djokovic saknas. Annars brukar ju det kunna vara en viktig grej. Även om både Sinner och Alcaraz numera har rätt bra kontroll på Djokovic, man tar ju hellre Zverev än Djokovic så att säga. Nu blir valet här istället Zverev eller Medvedev och inte ens den delen spelar därmed så stor roll.

Jag säger istället såhär. Det är exakt såhär en mastersturnering ska vara. Eller ja, allra helst hade jag velat ha en 64-lottning men just här i Paris med ett begränsat antal banor hade det blivit lurigt. 48-lottning får duga och startfältet är mycket jämnt. Dessutom, det här är fortfarande en sällsynt turnering som avgörs under en enda kalendervecka. Med andra ord, det kommer vara full fart från start till mål med jämna, kvalitativa matcher. Ska det vara så svårt egentligen? Det är såhär man för för att göra en tennisturnering intressant. Att man gått ifrån det här formatet för mastersturneringarna, det kan en sån här gång göra en lite extra ledsen.

Men skit i det nu. Paris blir kul. Nu kör vi!