Foto: AFP

Konsten att späda ut en sport

Visst blir det extra tydligt dessa dagar när Shanghai verkar ha halkat in i någon slags monsunperiod. Eller ja, det regnar, och det har mest spelats tennis på centercourten i Shanghai. Där det finns ett tak att tillgå. Men även utan regnet, jag har säkert spånat kring det här flera gånger tidigare men det är fortfarande det jag tänker på snarare än spelet den här veckan i Shanghai. Vad är det egentligen som har hänt med ATP-touren?

Svaret är väl inte så komplicerat. Man har gått på spelarnas linje, utan att göra spelarna nöjda, men framför allt, helt utan att fundera över konsekvenserna.

Tennisens schema känns planlöst

Det här schemat, att lägga ut turneringar helt planlöst utan att överhuvudtaget bry sig om kalenderveckorna. Det har ju inte direkt gjort det bättre, enklare för oss fans att hänga med. Idag är det måndag. Shanghai har faktiskt final på söndag, men det var jag ju tvungen att dubbelkolla, eftersom vi innan den här veckan hade ett par veckor med final på helt oregelbundna dagar. Jag tror det finns en anledning till att stora sporter i ganska stor allmänhet håller sig till fasta veckodagar, och tider, för sina matcher. Som tittare behöver man lite ordning och reda för att kunna hänga med. Jag har svårt att se att Premier League plötsligt skulle börja köra fulla omgångar på fredagar. Eller att golftävlingar börjar spelas från måndag till torsdag. Det händer liksom inte, för de som bestämmer förstår vikten av att behålla intresset snarare än att lyssna på utövarnas smågnällande. Så är det inte inom tennisen.

För det är väl det jag tycker är mest deppigt egentligen.

Mastersturneringarna är för långa

Man har helt förstört delar av ATP-säsongen. Med den här knasiga schemaläggningen, men ännu mer med att göra många turneringar längre. Den här turneringen i Shanghai spelas över 11 dagar. Det har hittills regnat hela tiden. Ändå kommer man komma i mål med bred marginal på söndag. Det är liksom så utspätt att det är svårt att riktigt hitta intresset för det. Lägg därtill att det är ett helt ologiskt format där större delen av startfältet spelar en första omgång, där den bästa tredjedelen av startfältet inte deltar. Det i sin tur gör att man egentligen får två skitomgångar till att börja med. Först en omgång där spelare rankade mellan 40 och 100 i världen någonting spelar. Och sen vinnarna där mot den bästa tredjedelen. Där man visserligen får se de bra spelarna, men den omgången blir motsvarande en normal första omgång. Där det inte är så många matcher. Shanghai har pågått sen i onsdags, och vid har egentligen inte fått någon rejäl match mellan två bra spelare ännu. Det känns lite…utspätt.

Jag har ju 3-4 sporter någonting som jag tycker extra mycket om. Sen tycker jag om i stort sett alla andra sporter också. Men jag brukar ofta tycka det är intressant att jämföra dessa sporter, hur man gör saker i dem.

Mer bra än dåligt i Champions League

Jag tycker det varit märkligt lite prat om det hittills faktiskt, eller så har jag kanske inte varit nere i träsket riktigt gällande snacket om hur fotbollens Champions League förändrats. Jag har noterat att det varit väldigt många ojämna matcher hittills i turneringen. Bra? Dåligt? Jag skulle säga både och. Jag tror att man kanske hoppades på att den här förändringen med fler lag och ligaspel skulle både ge fler matcher och mer spännande matcher. Man har lyckats på den ena fronten. Fler matcher, mycket bra. Men mer spänning? Möjligen inte. Man kommer säkert göra någon justering, kanske redan till nästa säsong. Så att matcherna i ligaspelet möjligen gäller lite mer än de gör nu. Men överlag, mer Champions League. Om jag fick välja tar jag som tittare hellre det här, för jag får fler speldagar, fler matcher på olika tider, större möjlighet att följa mer sport.

Golfen har hittat det perfekta systemet

Golfen har haft ungefär samma system de senaste åren och jag tycker man prickat det, verkligen helt hundraprocentigt. Om jag haft hand om tennisen hade jag kopierat golfens system rakt av. Man kör en säsong som slutar tidigt. Golfens slutspel på PGA-touren spelades ju för snart en månad sen. Detta öppnar upp för stora möjligheter för spelarna att vara lediga under slutet av året. Precis som tennisspelarna tjatar om.

Skillnaden är bara att medan tennisspelarna vill att all tennis parkerar medan de ska vara lediga. Som den gör i december. Och det är också därför uppehållet måste vara så kort, eftersom man bestämt sig för att det måste vara totalt uppehåll för att de bästa spelarna ska kunna vila.

Golfen däremot, man kör klart slutspelet. Säsongen för de bästa spelarna är i praktiken över på PGA-touren. Men efter bara ett par veckors vila fortsätter PGA-touren. Med tävlingar som de sämre spelarna deltar i. Och där det handlar om andra saker. Som att tittare vill följa golf även om de bästa spelarna inte är med. Som att spelarna som inte tillhör de bästa definitivt inte vill ha något långt uppehåll. De vill spela. De vill kämpa. Och sen det absolut bästa som jag ser det. De bästa spelarna kan välja själva. Veckan som var spelade Rory McIlroy i Skottland. Han har också spelat någon annan tävling hemma i Europa senaste veckorna. Även en del andra spelare från PGA-touren har valt att vidga sina vyer och spela lite grann, om än inte hemma på PGA-touren. Sen fortsätter det såhär en bra bit in på hösten och så är det ett litet miniuppehåll på slutet då det kanske inte spelas så många tävlingar. Ett snudd på perfekt kalibrerat system skulle jag säga där man ger spelarna möjlighet att vara lediga, men utan att behöva parkera hela sporten.

Tennisen?

Farligt att låta aktiva bestämma

Ja, man har fokuserat hårt på att späda ut produkten genom att göra mastersturneringarna så långa och sega att det liksom inte blir någon action. Man har börjat mixtra med spelschemat på hösten av…ingen anledning. Det är inte som att det hjälper spelarna. Det är bara någon slags plakatpolitik. Och trots detta är toppspelarna absolut inte nöjda. För idrottsmän blir aldrig nöjda. Det kommer aldrig hända. Och just därför ska inte idrottsmännen vara de som bestämmer, som fallet är inom tennisen, men definitivt inte inom fotbollen och heller inte inom golfen, trots att tennisens och golfens system är uppbyggt likadant. Men inom golfen har man lyckats flytta makten lite grann bort från spelarna. Inom tennisen ligger den väldigt, väldigt nära spelarna.

Man brukar säga slutet gott, alla nöjda och glada. Inom tennisen skulle jag just nu säga, slutet dåligt, absolut ingen är nöjd eller glad.

Är allt dåligt då?

Faktiskt inte. Grand Slam-turneringarna bibehåller sitt format. Bibehåller intresset. Bibehåller allt. Varför? För att de är oantastliga så klart, men om man ska gå in mer i detalj på det. Grand Slam-turneringarna arrangeras av internationella tennisförbundet. Inte av ATP. Med andra ord, spelarna har inget att säga till om. Och därmed, Grand Slam-turneringarna står sig fortsatt enormt starkt som några av all idrotts största arrangemang.

Vill du diskutera detta med fler tennisintresserade? Gå gärna med i vår Facebookgrupp om tennis som heter just Tennisen.