Foto: AFP

Min topp-50 – Plats 10-9

Den första siffran är spelarens placering på min ranking. Siffran inom parentes är spelarens atp-ranking.

10, (12) Tommy Paul

Vi hade något exempel här nyligen på att jag kanske i någon mån ändå är subjektiv i min ranking. Dimitrov var det väl där jag ifrågasatte mig själv lite.

Här ett tecken på motsatsen. För jag är väl inte den som särskilt ofta skriver om Pauls förträfflighet, eller om hur mycket jag älskar att se honom spela.

För jag kan bara vara ärlig. Om alla tennisspelare var som Paul. Då hade jag slutat titta för längesen.

Hans slag är fula som stryk. Han är supertråkig. Han är ungefär noll procent spektakulär, och har minus en procent superhjälte i sig.

Vad nu det spelar för roll. Han tar sig fram på ett imponerade sätt och har förbättrat sig mycket de senaste åren.

Född 1997 är han och är en av ganska många amerikaner födda där mellan 96 och 98. Alla var bra som juniorer, alla blev i någon mån bra. Opelka, Tiefoe, Fritz, och så då Paul. Vem som var bäst i unga år, svårt att säga egentligen faktiskt. De var bra allihopa under olika perioder. Paul den av dem som tillsammans Opelka haft den lite krokigare karriären. Han var långt fram i riktigt tidig ålder men hade sen ett par säsonger då han inte tog sig in på atp-touren medan de andra gjorde det. Men han blev ju till slut rätt bra. Precis som de andra.

Tre titlar den här säsongen, två på hardcourt och så Queens på gräs. Gräset i somras som var hans bästa period den här säsongen och han var väl favorit en liten stund mot Alcaraz i kvarten i Wimbledon. Han hade 1-0 i set, Paul och matchade Alcaraz riktigt bra i andra.

Jag skulle säga att han är och hackar på sitt tak. Det är inte som att han kan bli topp-5 direkt med sina kunskaper, det är totalt omöjligt. Men konkurrensen är som den är här på de lägre topp-10-platserna och Paul tar en av dem på att han är så pass effektiv som han är utan svagheter och på att han är så pass jämn som han är.

9, (6) Casper Ruud

Det stoppas väl inga pressar här över att jag placerar Ruud lite lägre än hans atp-ranking men han håller sig som synes topp-10, samma sak här, delvis lite i brist på annat.

77% vunna matcher på grus i år. Det är liksom inget man tramsar bort direkt. Och ovanpå det över 60% vunna matcher på hardcourt. Det är definitivt topp-10-siffror skulle jag säga. Dessutom så spelar han mer än de flesta av topp-10-spelarna vilket inte är dåligt för poängsamlandet direkt. Kanske inte alltid ett geni i sina uttalanden vid sidan av banan men han planerar i alla fall sin säsong smart. Han spelade i år en väldigt stor andel av sina matcher på grus, trots att han i år faktiskt inte spelade de sydamerikanska grusturneringarna.

Sen kan jag tycka det är konstigt att han går så bra som han gör på hardcourt. Jag tycker att lite fler borde kunna komma åt honom där då han inte är någon tempofantom riktigt men förklaringen är nog ganska enkel. Ruuds serve är mycket bättre än man kan tro. Eller ja, bättre än den ser ut, eller vad man ska säga.

Bara 26 år gammal. Han känns ju lite äldre, det får man säga. Och då fyllde han 26 i helgen som var, så nybliven sådan dessutom.

Ruud ska vara topp-10. Så bra är han. Men om han som nu ligger närmast eller snudd på närmast de där som är allra bäst på atp-rankingen, då är något fel.