Foto: AFP.

Min topp-50 – Plats 19-17

Den första siffran är spelarens placering på min ranking. Siffran inom parentes är spelarens atp-ranking.

19, (34) Matteo Berrettini

En av de svårare placeringarna får jag erkänna. Det är alltid svårt det här med en återkommande spelare som kämpar lite grann. Hur mycket ska man gå på var man tror att han hamnar och hur mycket ska man gå på det som är den absoluta nutiden.

Tittar man på absoluta siffror så är hans ranking här definitivt i underkant. 32-12 i matchstatistik på touren i år. Den är en vinstprocent som andas topp-10 lång väg.

Tre titlar också för Berrettini i år men det är väl någonstans där man börjar dra öronen åt sig lite grann. Marrakesh, Kitzbuhl, och Gstaad. Om man ska vara helt ärlig tre av årets svagare 250-turneringar, och dessutom två höghöjdsturneringar, något som passar Berrettini fullständigt perfekt.

Tittar man istället på de stora turneringarna han spelade i år så ser det sämre ut. Många tidiga förluster och ibland mot inte jättebra spelare. Faktum är att han inte presterade i en enda större turnering i år. Så om jag ska recensera min egen placering av honom, den är mer i överkant än i underkant, och det finns en touch här av att jag så klart vet vad han gjort tidigare, och vet vad han kan.

Det man i alla fall kan säga är att han spelade nästan en full säsong i år och han är inte topp-30 i världen. Eller ja, han spelade inte lika mycket som de flesta andra, och han kom igång först i början på mars. Men det är inte som att han missade halva säsongen som han minst gjort i några år.

En av alla 96:or är han. Och sen av dem som inte var någon höjdare som junior, men också en av de som blivit absolut bäst. Jag tror allt handlar om kroppen. Har han ordning på fysiken, då är han för mig en fullständigt given topp-10-spelare.

18. (14) Ugo Humbert

En rankingpendlare av rang kan man lugnt kalla honom. I närtid har han faktiskt varit utanför topp-100, precis som att han varit mycket nära topp-10. Trots att han inte varit jättemycket skadad. Eller egentligen om man frågar mig pendlat sådär sjukt mycket i nivå. Han har bara ibland fått till det något alldeles oerhört, och ibland inte alls fått till det.

Och det ligger lite i hans spelstil skulle jag säga. Det finns en logik.

För om man ska vara helt ärlig, det är ingen jättestor spelare det här.

Inte fysiskt, han är inte kort, men heller inte lång, och han är väldigt tunn i kroppen. Men inte heller i spelet. Han har egentligen inga superbra slag men han är mer offensiv än de flesta och ser därmed ofta till att matcherna spelas på hans villkor. Och när han då får ihop det, då lyckas han ofta slå spelare som är bättre än honom, mest på att matcherna spelas på hans villkor.

Sjukt tråkig. Och lite intressant i Paris i höstas när han för första gången lyckades där. Sällan har man väl sett en fransman som lyckats i Paris som fått så begränsat stöd som Humbert fick. Han är inte jätteenkel att tycka om, men man ogillar honom kanske inte heller. Han känns mest bara lite knepig och svår vilket gör att man kanske inte tar honom till sig.

Övervärderar jag honom lite här? Kanske, men som sagt, det är ganska jämnt på den här nivån på rankingen.

17, (22) Sebastian Korda

Här en spelare jag verkligen tycker borde vara bättre. Man kan klaga på att skador hela tiden stör honom men han har också kunnat spela en hel del på senare år men han lyckas aldrig komma sådär riktigt nära topp-10 som jag tycker han borde vara.

Det är väl det där sista lilla som saknas kanske. Han borde titta på Zverev tycker jag. Zverev som också var som ett sugrör i kroppen i unga år men som lyckades bygga om sin kropp till att bli lite mer kraftfull, något som tog honom in i den absoluta toppen. Korda har fortfarande den där sugrörskroppen. Han är väldigt tunn. Och det belastar honom också framför allt i serven skulle jag säga. Han är nästan två meter lång och har en okej serveteknik men han får inte den där riktiga farten i den. Om han fick det, då skulle han vara topp-10 ganska snabbt skulle jag säga.

För när bollen är i spel, då kan han stå emot i stort sett alla. Han rör sig jättebra för sin storlek och det finns inte tillstymmelse till svagheter i hans grundslag. Och då menar jag verkligen att han kan hänga med de absolut bästa i världen när bollen är i spel. Han är inte lika bra som dem, men han hänger med och gör man det samtidigt som man har en bra serve, då är det nära till hands att man är uppe på Zverev-nivån.

Sen har han nog psyket lite emot sig också skulle jag säga. Han är absolut inte de stora matchernas man och inte heller tiebreakens man. Trots att han är så bra som han är har han oftast minusstatistik i tiebreaks.