Foto: AFP

Min Topp-50 – Plats 2-1

Den första siffran är spelarens placering på min ranking. Siffran inom parentes är spelarens atp-ranking.

2, (3) Carlos Alcaraz

Då ska vi stänga ner min topp-50 för i år med att slå in några öppna dörrar. Två stycken närmare bestämt. Och om vissa placeringar på listan var svåra, de här två första var ju inte direkt några problem. Jag tvivlar också på att någon överhuvudtaget misstycker.

Det var väl i ett drygt år som Alcaraz var världens bästa spelare. Inte alltid enligt rankingen, men han var liksom bäst.

Sen slutade han utvecklas och det går ju inte när man har en konkurrent i ungefär samma ålder. En ålder då man ska ta steg framåt per automatik. När Sinner också haft en sån här genombrottsperiod. Då har det varit omöjligt för Alcaraz att hänga med när han själv stått stilla eller kanske till och med blivit lite sämre.

Jag tror inte han blivit sämre tennismässigt den senaste säsongen, men skallen har blivit sämre.

Istället för att utveckla sitt spel har han utvecklat sin uppvisningssida och det är det som varit hans problem. Jag tvivlar inte att han jobbar hårt på träning, men man behöver också träna på match. Det är matcher som utvecklar en allra mest. Och när man då inte använder matcherna för att bruka allvar, då uteblir den matchträningen, och man blir inte bättre. För mig är det den absolut bästa gissningen gällande varför Alcaraz inte blivit bättre det senaste året.

21 år gammal. Han skulle kunna parkera i sin utveckling i flera år till och ändå ligga sjukt bra till för att kunna vara bäst i världen. Så det är liksom ingen fara på taket. Och det ska bli vansinnigt intressant att se om, eller när, han kommer ur den här mentala härdsmältan han haft under matcherna ett år. När han slutar vifta åt publiken och istället plockar fram sin inre Nadal för att göra precis allt för att vinna matcherna, snarare än att som nu göra precis allt för att framstå som så skön som möjligt, och producera så bra material för social media som möjligt.

1, (1) Jannik Sinner

Ordet proffs är väl det första man kommer att tänka på med Sinner. Han är god kompis med Alcaraz och det är ju inget konstigt med det. Vid sidan av banan tror jag inte det skiljer så mycket mellan dem. Men på banan, när det är match, skiljer det enormt mycket. Sinner, det ultimata proffset som skiter i allt förutom att vinna matcher. Möjligen att uppträda bra då, han skulle inte sälja någon släkting för att vinna en match som vissa andra skulle kanske. Att jämföra med Alcaraz som knappast är det ultimata proffset på banan.

Sen ska jag också säga något om hur imponerande Sinners utveckling det senaste dryga året är.

Han har en spelstil där det finns lite risk att man fastnar i att göra det man alltid gjort, i ett tempo som är behagligt för en. Men Sinner har hela tiden försökt skruva upp svårighetsgraden och tempot och även om man kanske inte alltid tänker på det. Om man fokuserar på att tänka på det. Då ser man att han har ett annat grundtempo i kroppen än alla andra. Sen kan Alcaraz göra det lika bra eller bättre än honom men skillnaden är att Sinner gör det precis varje dag. Det gör inte Alcaraz.

Nästan 4000 poängs ledning på atp-rankingen. Om det inte varit för att han och ALcaraz under så lång tid klumpats ihop som de två bästa. Då hade Sinner setts som en av de mest överlägsna världsettorna någonsin.

Fortsätter det så?

Sinner kommer inte sänka sig själv. Det enda som kan ändra något är om Alcaraz väljer och lyckas ta sig upp en nivå.