Foto: AFP

Min topp-50 – Plats 28-26

Första siffran är spelarens placering på min ranking. Siffran inom parentes är spelarens atp-ranking.

28, (26) Jordan Thompson

Här kan man nog bli lite förvånad kanske att jag inte knuffar ner Thompson särskilt mycket på min ranking jämfört med atp-rankingen.

Okej, jag erkänner. Jag dubbelkollade precis så att jag inte hade honom på två ställen i min ranking. Typ 48:a, och här, 28:a men nej, så var det inte. Han håller bara till just här, på plats 28.

Men den är lite lurig den här skulle jag säga.

För tittar man till hans prestationer i år, och jämför honom med spelarna som redan fått sina placeringar på min ranking. De som ligger efter honom alltså. Då är han bättre än dem. I år i alla fall.

Sen tror jag faktiskt inte han kommer rasa nästa säsong. Svagt bakåt kommer han gå, men han kommer hålla sig topp-50, topp-40 till och med skulle jag säga, men möjligen inte topp-30. För självklart. Det han gjorde den här säsongen, det är lite utanför det som borde vara möjligt för en spelare med så ändå begränsade egenskaper.

Men är han så begränsad då?

Begränsad är egentligen fel ord skulle jag säga. För han har ju liksom ingenting som hindrar honom. Serven har han förbättrat hela tiden och i år var den riktigt bra. Han är en av de bästa returnerarna i världen skulle jag säga. Grundslagen är okej skulle jag säga. Inget som sticker ut, inga vapen, men han är relativt snabb, relativt starkt fysiskt, men framför allt, han är en av de tennisspelare som ger bort allra minst. Oerhört noggrann.

Vad vet jag, det kanske är lika mycket att han inte riktigt fått ihop det tidigare under karriären som att han överpresterat i år. Sanningen ligger nog, just det, någonstans mittemellan.

Trea i världen i dubbel förresten. Det är rätt skapligt det. Så den listan leder han i alla fall soklart. Den om man lägger ihop en spelares singel och dubbelranking. Thompson med sina 29 totalt, 26 i singel plus tre i dubbel. Jag kollade lite snabbt. Korda och Zverev är de enda två spelarna i övrigt som hamnar under hundra om man lägger ihop singel- och dubbelranking så där är Thompson totalt överlägsen, även det kanske mest handlar om att han är den enda singelspelaren som är topp-50 i världen som också satsar hårt på dubbel. Återstår att se om han kör på med samma kraft nästa år i dubbel också.

27, (30) Francisco Cerundolo

Kanske inte Cerundolos bästa säsong hittills. Eller ja, nej, det var det inte. Men ändå en bra säsong där han landar ungefär där han ska ligga, runt eller lite innanför de 30 bästa i världen.

En av de som är bäst på att slå på tennisbollen skulle jag säga.

Serven är en stor svaghet. Han är dålig på hardcourt även om han där blivit lite bättre och bättre faktiskt. Nästan 50% vunna matcher på hardcourt i år. Men det finns ju bra saker med honom också. Som att grundslagen, både forehand och backhand skulle jag säga även om forehanden är mycket bättre, men så ska det vara. De håller absolut högsta klass. Han hade kanske inte hotat de allra bästa om underarmsservar gällt, men utan serve hade han haft goda chanser att vara topp-10 skulle jag säga. Med underarmsservar och bara spel på grus, då skulle det kunna börja bli riktigt intressant.

Bara 26 år gammal. Han kommer nöta på i många år den här rackaren.

26, (25) Tomas Machac

Här får jag erkänna att jag lite grann varit sämre på det än många andra. Medan Machac fortfarande höll till på challengertouren var det många som höll honom otroligt högt. För högt tyckte jag. Och vem vet, det kanske var så också. Jag tycker inte att det på den tiden fanns så mycket som talade för att han skulle bli så sjukt bra som han nu blivit. Eller så såg jag det inte. Som sagt, vem vet.

Jättebra grundslag. Inte om han ställs mot någon av de bästa, men mot sämre spelare står han sig väldigt bra där. Serven, ganska bra. Men det bästa med honom är väl ändå fysiken? Frågan är vad de matar folk med i Tjeckien. Eller i de tjeckiska tennishallarna, kanske man ska säga. De har en helt otrolig förmåga att få fram de här riktiga fysiska praktexemplaren som inte är särskilt vanliga från andra länder. Nu låter det som att jag misstänker dem för något hokus pokus. Så är det inte. Men ta alla tjeckiska tennisspelare ni kommer på. Det är inga halvportioner direkt.

Rätt spelstil för tiden. Rätt ålder. Otrolig stabilitet. Jag tror ju inte han kommer bli så fasligt mycket bättre, Machac, men också helt osannolikt att han skulle bli något sämre under överskådlig framtid. Han är definitivt på den här nivån för att stanna.