Foto: Getty images via AFP.

Min topp-50 – Plats 31-29

Första siffran är spelarens placering på min topp-50. Siffran inom parentes är spelarens atp-ranking.

31, (38) Brandon Nakashima

Ni som ibland satsar en krona på tennis känner nog igen den här spelaren från att han länge, jag skulle säga under hela karriären i princip, värderats högre än han varit rankad. Jag har ofta hållit med.

I början av den här säsongen var han faktiskt utanför rankingens topp-100. Jag tycker det var svårt att förstå då, och jag har svårt att förstå idag att han så ofta haft en så dålig ranking. För nu är han äntligen ungefär där han ska vara på atp-rankingen, men utan att han blivit bättre skulle jag säga. Han har varit så här bra i flera år, men det är som att någon snott lite poäng av honom hela tiden eller nåt sånt för rankingen har inte hängt med.

En av de bästa på att hålla sin serve enligt statistiken. Det är ännu svårare att förstå, för han har faktiskt ingen vidare bra serve. Hans styrka ligger snarare i bollandet men det finns nog en förklaring.

Nakashima är nämligen den här typen av kontringsbollare som är beroende av att vara den som styr duellerna lite, lite grann. Inte som att han liksom är stressad att döda bollen, men trots att han är lite av en långbollare, han vill inte vara den som jagar ute i hörnen. Där är han ganska svag. Nishikori minns nog många. Likadant. Blixtsnabb, grym bollare, men han var egentligen inte så bra när han blev pressad. Nishioka, Kecmanovic, det finns några såna där. Långbollare, men som behöver ligga på och inte hamna under press. Nakashima har ingen jätteserve, men i egen serve får han ett litet övertag, och det betyder massor för honom.

23 år gammal. Nu topp-50 med marginaler. Han kan nog absolut klättra lite till men något begränsad är han ändå skulle jag säga. Det är ingen blivande toppspelare det här men alla kan ju inte bli toppspelare. Hur skulle det se ut.

30, (37) Matteo Arnaldi

Många italienare som kom upp från challengertouren ungefär samtidigt för ett par år sen. Arnaldi den av dem som är bäst tycker jag.

Man överdriver faktiskt lite grann ibland hur mycket av ett grusland Italien egentligen är skulle jag säga. Deras turneringar spelas i allmänhet på grus, men de flesta av dem är numera minst lika bra eller bättre på hardcourt. Arnaldi en av dem skulle jag säga. Bra på grus, men kanske någon liten procent bättre på hardcourt.

Otroligt stadig spelare. Inga svagheter skulle jag säga. Möjligen saknas det väl någon slags liten spets men att vara 30 i världen i tennis, det är rätt okej ändå.

29, (24) Alexei Popyrin

En av de som verkligen fick till det den här säsongen, Popyrin. Han hade ne bra ranking vid årets början också, men då förtjänade han den kanske inte. Nu tycker jag han växt in som en bra spelare på atp-touren på ett annat sätt än tidigare.

25 år gammal nu. Inte så ung som man kan tro, kan man kanske säga. Han är född 1999 den här killen men han har ju varit med ett tag, även om det ett bra tag gick lite upp och ner. Han var uppe och nosade på att vara bra när han var 18 men det var sen inte spikrakt uppåt utan det är nu senaste åren som han etablerat sig som en bra atp-spelare.

Nästan två meter lång. Bra serve. Slår många ess. Men kanske lite sådär…vad ska man säga. Bublik-serve? Serven är jättebra, men kanske lite rak, lättläst, och inte den smartaste. Men det Popyrin backar upp serven med är att han är riktigt bra i spelet och det är det som är hans grej tycker jag. Att lite på Hurkacz-vis vara riktigt stark när bollen är i spel, trots att serven är det han lutar sig mot.