Min topp-50 – Plats 37-35
Den första siffran är platsen på min ranking. Den inom parentes är spelarens atp-ranking.
37, (49) Cam Norrie
När han var topp-10 för ett par år sen, då undrade man ju var världen var på väg. När han nu nästan inte ens är topp-50, då funderar jag åtminstone lite grann åt andra hållet. Varför har han rasat som han gjort, innan han ens fyllt 30 år?
Svaret skulle jag säga är att det här åtminstone är närmare den nivå han ska hålla. Vad som hände där under något år när han var uppe i toppen, jag har lite halvsvårt att förklara det. Det var lite tunn konkurrens där ett tag med spelare bland 10 och 20 i världen. Den konkurrensen har nu hårdnat, och när han inte längre fått samma seedningar har det blivit tuffare för Norrie. Det där sista en väldigt god förklaring skulle jag säga. När han hela tiden fått möta sämre spelare i början av turneringarna har han växt av det. När han nu får möta jämna eller bättre spelare direkt, då blir han också själv lite sämre av det.
Vad är han bra på?
Jag skulle säga att han nästan bara är noggrann. Och ganska så taktisk. Men spelmässigt, helt ärligt är det inte jättemycket att hurra över.
Han kommer aldrig nå tillbaka till topp-10 eller ens nära. Han får nog vara sjukt nöjd med att alltid kunna säga att han en gång faktiskt var där.
36, (48) Jakub Mensik
Jag måste säga att jag ofta hajar till lite på hans atp-ranking. Att han inte lyckats klättra mer än han gjort för det är som att så fort jag sett honom i år har han gjort bra resultat. Det är väl bara det att när han inte synts så har han i princip inte gjort någonting alls. Än så länge en svag poängsamlare skulle jag säga, Mensik.
Född sent 2005. Rackarns ung alltså, ännu inte 20 år gammal. En final, någon semifinal, ett gäng kvartsfinaler, han har visat att han håller bra på atp-touren redan men det här är en spelare som vid något tillfälle, jag gissar nästa säsong, kommer ta ett stort kliv framåt och på ganska kort tid bli topp-20 till att börja med.
Lite oflyt för honom att det blev vintervila skulle jag säga. Eller ja, han gav upp med skada i Paris så det kanske var bra. Men precis innan dess när han var i kvarten i Wien tycker jag att hans serve började se märkbart bättre ut och det är dte jag tycker saknats tidigare. Han är ett fysiskt prakexemplar på dryga 190 centimeter i höjd, precis som alla andra tjeckiska tennisspelare, men han har tidigare inte haft någon bomb till serve. Det tror jag han kommer skaffa sig och när han får det, då är hans spel bra nog för att bli en ny Berdych och då troligen ganska stadig på topp-10.
Därifrån då? Kan han bli en riktig toppspelare?
Jag tror inte det. Jag tror det blir ungefär samma begränsning som för Berdych, Söderling, såna spelare. Är man inte sådär larvigt bra i spelet, då räcker det inte med att vara den här typen av stor kluns för att utmana de absolut bästa men topp-10, det räcker ju ganska gott kanske.
35, (42) Jan-Lennard Struff
Rätt kul med Struff. Ibland vet jag inte ens vad som är dikt och vad som är verklighet när alla skojar som värst om honom inne i vår Facebookgrupp Tennisen. Där han oftast diktas upp som världsetta, i stort sett.
Nu 42:a på atp-rankingen men jag knuffar alltså upp honom på min ranking. Varför? Ja, inte vet jag. Men jag tycker ju att han det senaste året varit ovanligt bra. Jag gillar hans förändring i spelet där han i egen serve börjat gå en hel del på nät direkt efter serven. Och med tanke på vilken serve han har, jag tycker att han är bra nog i spelet för att vara en riktigt bra spelare.
Men det är rakt, det är lättspelat, och det är ganska så osäkert ändå allting. Han är en spelare som är bra på allt, Struffis men han har ingenting som är konstigt, kantigt, eller svårt att möta. Om man så vill, det är inte ofta hans motståndare gör plattmatcher och då blir det hela tiden ganska tungjobbat.
En riktig superhjälte är han i alla fall, Struff. På grund av, vadå?
Det är ju bara namnet. Det finns inget spännande med honom i övrigt, varken spelmässigt eller personlighetsmässigt men namnet. Jag tycker det är helt otroligt spännande.
Kommentarer