Foto: Getty images via AFP.

Min topp-50 – Plats 40-38

Första siffran är spelarens placering på min ranking. Siffran inom parentes är spelarens atp-ranking.

40, (23) Alejandro Tabilo

Här får man öppna upp atp:s hemsida och försöka förstå. För när Tabilo ramlar in på topp-20 som han gjorde någon vecka i somras, då har det hänt något riktigt tokigt. Som inte återspeglar verkligheten. 27 år gammal nu den här killen och jag har sett honom från att vara medelmåtta på challengertouren, till att ramla in på atp-touren, och nu det här. Jag vet inte. Vissa saker är jag väl bara inte bra nog för att kunna förklara. För jag tycker verkligen det är helt sjukt. Redan att som här ha honom på topp-40 framstår som att han grävt ur allt och ganska mycket till ur det han egentligen har att komma med som tennisspelare.

Var kommer då hans poäng från?

Han vann i Auckland, årets andra vecka och den turneringen är dels väldigt svag eftersom ingen vill åka dit veckan innan Australian Open och den är också lite som ett lotteri rent allmänt som de första turneringarna för året oftast är.

Semifinal i Bukarest. Finns den turneringen fortfarande? Tydligen.

Han vann på gräset på Mallorca. På tal om…ja, lite knepiga turneringar, kan man kanske säga. Han slog Ofner i finalen där.

Han var faktiskt också i semi i Rom också. Där han bland annat slog Djokovic. Krossade Djokovic ska sägas. Han är definitivt inte värdelös, Tabilo men det ska sägas, hans atp-ranking är totalt orimlig och som sagt, jag kan nog tycka att även jag kanske har honom lite högt. Det skulle förvåna mig absolut ingenting om han inte är topp-50 vid nästa säsongs slut.

Framgångar på alla underlag i år. Det är dock bra, och det är något som gör att man samla poäng. Ganska enkelt att förstå sett till hans spelstil dock skulle jag säga. Han har en lite duttig spelstil men där han är duktig på att anpassa sig efter hur bollen kommer till honom, något som förklarar att han klarade en rätt dålig gräsbana som den i Mallorca exempelvis. Som chilenare är han förstås uppväxt på grus vilket gör att han är bra på det också trots att det sett till spelstilen kanske borde vara ett svagt underlag för honom.

Nu blev det mycket om Tabilo här. Ingen bryr sig om honom, så dags att avsluta.

39, (36) Nuno Borges

Vi fortsätter väl på spåret med spelare som blivit bättre än man någonsin skulle tro, och kanske än de själva skulle tro också. Jag tvivlar starkt på att Borges någon gång fick för sig att han skulle bli topp-50 i världen.

Men han jobbar hårt. Han är otroligt noggrann. Och han klarar alla underlag. Det är en bra start det. Han är också sjukt effektiv mot sämre motståndare och förlorar sällan mot spelare som inte är bättre eller åtminstone lika bra som honom.

En ruggigt god poängsamlare med andra ord. Det är knappast spektakulärt, men det behöver det ju inte alls vara.

38, (56) Denis Shapovalov

Inte den mest lättplacerade spelaren på min topp-100 så klart, Shapovalov.

Han räddade sin säsong precis de sista veckorna när han som kvalare vann i Belgrad. Där han slog Borges och Lehecka men i finalen var det Medjedovic och turneringen var väl egentligen mer av en challenger än en atp sett till kvalite. 250 poäng där var dock väldigt välkommet för Shapovalov som bara någon vecka innan var utanför topp-100.

Sen så, är han så mycket bättre än såhär, att vara typ 40 i världen? Jag bedömer honom i alla fall inte som det. För även om han under perioder varit extremt kapabel, det var längesen han fick ihop det nu och att han skulle kunna möta sig med spelarna som är topp-20 eller ens topp-30 över tid, då måste han liksom hitta något som är lite mer stabilt.

Många såg det här som en blivande toppspelare och kanske till och med världsetta och han låg också så bra till som man bara kunde göra som junior men han kom liksom aldrig riktigt ur juniorspelet. Sen fick han ju till det under ett par år och var då en väldigt bra spelare men han har inte gjort någonting för att försöka stabilisera sitt spel utan det är helt overkligt spretigt och ostabilt. Jag tror också att det inte bara är att han blivit sämre som gjort att han rasat. Lite grann har nog också tiden påverkat. Spelarna blir stabilare och stabilare och bättre och bättre offensivt. Då blir den här typen av superspretiga spelare lite grann över och det tycker jag har hänt Shapovalov. Det har blivit lite för många som är stabila nog för att slå honom.

Sen finns ju kapaciteten, spetsen i honom. Men svagheterna är också där. Som att backhanden inte riktigt håller, i alla fall inte som han spelar än så länge med typ samma aggressivitet i backhanden som i övriga slag.

Ingen jättebra prognos ändå för honom skulle jag säga men självklart, kapacitet för att bliv topp-20 igen finns. Mer än så? Det tror jag inte det finns kapacitet för.