Foto: AFP

Min topp-50 – Plats 50-47

Första siffran är min ranking. Den inom parentes är atp-rankingen.

50, (32) Flavio Cobolli

Det kom många italienare på en gång här för ett par år sen och flera kom också upp på atp-touren typ samtidigt. Jag gissar att vissa haft lite svårt att hålla isär dem också.

Men så kan vi ju inte ha det. Här har vi Flavio Cobolli. 22 år gammal och ska man säga något som sticker ut lite med honom så är det väl att han är lite bättre på hardcourt än på grus. Inte det vanliga för de unga italienarna som kommer upp från challengertouren.

Ingen titel. En final, Washington, vilket gjorde att det rasslade till i poänghögen. Washington, 500-turnering ni vet, och en svag sådan. Han slog Shelton i semi där, bra gjort, men i övrigt var det inte så mycket att hurra över. Och det där kan väl kanske vara en liten förklaring till att han rasar från sin atp-ranking, 32, till plats 50 på min ranking.

Jag tycker kanske heller inte han har spel till någon superutveckling trots att han ligger väldigt bra till sett till ålder men det där, det återstår ju sannerligen att se.

49, (39) Tomas Martin Etcheverry

Han var topp-30 i början av året, Etcheverry men att han inte lyckades behålla den placeringen riktigt under säsongen, inga konstigheter alls. Han tappar ytterligare lite på min ranking men bra, det är han.

Lång spelare. Nästan två meter lång. Kanske inte någon bra serve för sin längd egentligen, men bra serve för att vara grusspelare och i övrigt är han noggrann och duktig på att hålla igång bollen. Grusspecialist, ingen skräll kanske att han har en rätt bra forehand. Men det är som att det saknas lite krisp. Varken serven eller forehanden är det där ultimata vapnet och även om han är snabb för att vara så lång, han har heller inte fysiken för att kunna springa runt och försvara sig.

Mycket, mycket bra tennisspelare. Det är bara det där absolut sista lilla som saknas för att han skulle vara sådär otroligt bra.

Nästan 50% vunna matcher på hardcourt i år. Det ska han vara väldigt nöjd med för jag ser honom som en av de spelare som är mest grusspecialiserade.

48, (51) Roberto Bautista-Agut

Han dippade något otroligt och var utanför topp-100 i somras men återhämtade sig under hösten och jag måste säga det, jag har svårt att förstå att han inte kunnat återhämta sig ännu lite till rankingmässigt. Han har legat runt plats 20 på rankingen i hundra år som det känns och även om han blivit lite sämre, så mycket sämre är han inte ändå. Jag tycker han borde lyckas lite bättre än han gör.

Men möjligen är han lite av ett offer för utvecklingen. Det är inte det modernaste sättet att spela tennis det här att ha minimala marginaler över nätet och snarare underskruv än överskruv i de offensiva slagen.

36 år gammal och definitivt på väg åt fel håll men jag skulle verkligen inte bli chockad om han snarare tar ett kliv upp och blir topp-40, kanske till och med topp-30, nästa år.

47, (55) Gael Monfils

Kanske borde han vara lite högre, vad vet jag, men 25-21 i matchstatistik på touren i år, svagt plus, då är man runt 50 men inte mycket mer. Sen är det förstås bra gjort att hålla sig så pass bra när han ändå spelar lite mindre än de flesta spelarna på den här nivån men jag vet inte. Man påverkas väl av att man ändå är van vid att se honom lite mer kapabel än man såg honom i år.

Det är väl det jag fastnar lite på. Kapacitet har ju alltid varit något man tänkt på kring Monfils men kapaciteten att ibland vara uppe på en väldigt hög nivå och hota och någon gång ibland slå riktigt bra spelare, den tycker jag inte finns längre. Det är snarare så att han i år kanske fallit igenom lite mindre ofta och det är ju bra.

Sen så, jodå, han slog ju Alcaraz i Cincinnati. i slutet av sommaren men det räknas liksom inte. Inte om man såg hur det såg ut.