Foto: AFP

Nu lär det väl spricka för Sverige

Det är så att man knappt tror sina ögon men när världens bästa tennisnationer ska börja spela Davis Cup-tennis nästa säsong är Sverige med i finrummet.

Ett ganska stort rum visserligen. 14 matcher, 28 länder, inleder kvalet där vinnarna tar sig vidare i kampen om att komma med bland de åtta sista som sen spelar slutspelet. Slutspelet för för övrigt kanske inte så många bryr sig om numera, men ändå. Italien är det som ska arrangera detta slutspel de närmaste tre åren. Italien som vunnit Davis Cup de två senaste åren. Vilket på något vis blir lite sorgligt. För jag minns vilken enorm stämning det var när Italien spelade Davis Cup på hemmaplan medan Davis Cup fortfarande var en turnering som folk brydde sig om. Tänk om de hade haft de framgångar de har nu på den tiden. Jösses, då hade det blivit drag så att säga.

Men Sverige med alltså när det ska börja kvalas. Och det brukar på något magiskt sätt ofta lösa sig för Sverige så man överpresterar i Davis Cup men frågan är om det nu kan hålla i sig. Men vem vet, det är några stökiga personligheter i Australiens landslag. Blir de osams och börjar skicka reserver, då är möjligheterna genast där. Men det finns förstås också ett scenario där möjligheterna inte riktigt är där.

1. 9, de Minaur
2. 24, Popyrin
3. 26, Thompson
4. 64, O’Connell
5. 68, Vukic
6. 73, Hijikata
7. 77, Kokkinakis
8. 82, Duckworth
9. 93, Walton.

Det där är Australiens topp-100-spelare just nu. Sen har man förstås Kyrgios som ska börja spela tennis igen, men den här matchen ska spelas i början av februari, så han lär ju inte vara aktuell. Man har också ytterligare åtta spelare, 18 totalt alltså, som är bättre rankade än Sveriges rankingetta, Elias Ymer.

I dubbel är också Thompson rankad trea i världen, Purcell 12:a, Ebden 13, Peers 35, och så vidare. De kan välja och vraka och har ett dubbelpar som Sverige inte är i närheten av hur de än väljer.

Men, finns det något men, någon öppning?

Det tycker jag ju faktiskt att det gör.

Sverige har hemmaplan här. Och just mot Australien öppnar det möjligheter. För hela högen är värdelösa på grus. Det är väl O’Connell och i någon mån Kokkinakis som inte avskyr grus men i övrigt är de direkt dåliga på grus allihopa och jag skulle säga att många av dem är så missgynnade att svenskarna skulle ha chans mot dem om underlaget var grus.

Men så kommer vi väl till problemet. Ni som hängt med här på VamosRafa i några år har lärt er. Vårt svenska tennisförbund. Det är inte så att det spritter av energi och framåtanda direkt. Och även de spelare som troligen kommer spela den här matchen, bröderna Mikael och Elias Ymer, jag tror inte vinsten här prioriteras före allt annat för dem heller. De kommer prioritera att förbereda sig för sin säsong, och vill troligen därmed inte spela på grus i början av februari.

Det tål dock att påpekas. Om man skulle kunna skrapa fram en grusbana här mitt i vintern, då skulle Sverige kunna vinna den här Davis Cup-matchen. Men så kommer det så klart inte bli. Drivet finns inte, viljan finns inte. Pengarna finns troligen inte heller, och drivet att försöka driva in det som krävs för att arrangera matchen på grus, det kommer ju inte hända. Men som sagt, jag säger det igen. På grus hade Sverige kunnat ta sig vidare. På hardcourt krävs det att Australien kommer med ett riktigt brödgäng för att Sverige ska ha chansen. Märkligt egentligen hur det blivit i vår sport i det här landet. Ser ni framför er att man i någon annan mer eller mindre stor idrott inte skulle ge sitt landslag bästa möjligheter att lyckas? Det händer nog bara i tennis, tyvärr.