Förstod han själv hur det här gick till, Popyrin? Knappast. Foto: Getty images via AFP.

Popyrin – Den största mastersskrällen någonsin

Det där var något riktigt, riktigt sjukt ändå. Ska vi titta lite tillsammans till att börja med?

Jag har faktiskt aldrig sett något liknande. Och det hade ju varit märkligt om jag gjort det. För okej, 90-talets tennis, den har jag ganska dålig koll på. Men jag tittade igenom vinnarna av mastersturneringar även på 90-talet och av min ringa kunskap att döma var det ingen sämre spelare än Popyrin som vann en mastersturnering då heller. Under 2000-talet finns det definitivt ingen sämre spelare som vunnit en mastersturnering. Om man tittar på det jag brukar kalla för modern tid. Ett flytande tidsbegrepp i och för sig, men typ 2000-talet då. Då är den sämsta spelaren som vunnit en mastersturnering Sock, men han var ju ändå en bra spelare när han vann i Paris 2017. Han var rankad just utanför topp-20 inför turneringen, topp-10 efter turneringen. Så bra var han kanske inte, men det är liksom den ”normala” megaskrällen i masterssammanhang. Att en spelare rankad 20 vinner. Att en spelare rankad 60, som Popyrin vinner. Det är långt bort megaskräll. Det har aldrig hänt. Kanske fel med Sock. Jag lägger in lite subjektivitet där tror jag eftersom jag alltid tyckte att han var så pass dålig. Carreno Busta och Coric har också vunnit varsin masterstitel. Plus Khachanov och Fognini. De är några stycken bakom den absoluta toppen som vunnit men just där har vi det. De som vunnit har legat bakom den absoluta toppen. Popyrin, han ligger liksom…bakom topp-50, typ.

Det var upplagt för skrällar i Montreal

Det var upplagt för skrällar i Montreal. Kombinationen av att ingen spelat på hardcourt på länge, vissa trötta efter sommaren, vissa otränade efter att ha vilat några veckor. Det var liksom den perfekta blandningen för att det inte skulle bli något bra. Men ändå, han fick en riktigt tuff lottning, och slog mer eller mindre toppspleare i varje match, Popyrin även om han kanske slapp de allra bästa. Och han gjorde det genom…ja, ni ser ju i klippet. Nu tror jag inte många av er sett Popyrin spela jättemånga gånger. Jag som alltid följt challengertouren nära, och givetvis ATP-touren också. Jag har sett honom spela löpande i mer än fem år och det är precis så här han spelar. Det är bara det att han alltid missar hela tiden. Han har en bra serve, han har rätt bra grundslag. Det ser bra ut, men allt är hopplöst osäkert. Nu kunde han helt plötsligt slå hur hårt som helst utan att missa. Jag kan faktiskt inte förstå hur det här kan hända.

Och även om det kan låta elakt. Jag kan verkligen lova att det här inte är något slags stort genombrott och att Popyrin kommer bita sig fast i toppen. Det är helt omöjligt. Däremot kommer han kunna utnyttja sin ranking och därmed sina seedningar under det närmaste året. Han kommer vinna matcher och troligen klättra ytterligare lite på rankingen men alltså, det går inte att spela så här. Inte för någon som alltid är så enormt långt ifrån att klara det.

Hellre en hit än ingen alls

Vad det nu är för fel för det. Jag tror att en artist väldigt mycket hellre har en hit och ingen mer än att aldrig ens få en hit. Popyrin lyckades den gångna veckan med det som är totalt omöjligt för spelare på hans nivå och alldeles oavsett var han landar i framtiden, han gjorde det en gång. Måste vara bland det skönaste man kan lyckas med som idrottsman. Från semifinalen hade Popyrin sin enda chans. Hittills och framåt, först att gå till final i en stor turnering, och sen till att vinna en stor turnering. Han lyckades två gånger om, på första och enda försöket, och det måste kännas så enormt skönt.

Sen så, ni som läser det här. Jag vet. Ni kommer på autopilot tänka, och säkert säga också i vår facebookgrupp Tennisen. Att jodå, Popyrin har den här kapaciteten. Nu har han fått till det och det, och det, och det. Men nej. Det har han inte. Man kan inte lära sig att sluta missa som 25-åring. Det fungerar inte så. Han var inne i en zon som det egentligen inte ska gå att hamna i under den här veckan i Montreal.

Nu kanske det blev elakt det här. Det är det inte. Snarare tvärtom. Vad det här handlar om är att en spelare som inte ens har kapacitet för det lyckades med något som ska vara helt omöjligt. En helt enormt prestation. Att det sen inte kommer fortsätta, det är egentligen inte särskilt relevant. Inte just nu i alla fall.

Men jag kan väl bara säga det. Ni som emellanåt satsar en krona som ni har råd att förlora på tennis. Det kommer vara en rackarns bra idé att satsa denna krona på Popyrins motståndare under en bra tid framöver.