Foto: AFP

Semifinalklart i US Open efter perfekt match

Hur ofta ser man någon göra en perfekt match? Aldrig är väl svaret. Men jag menar inte det. Jag menar perfekt utifrån sina egna förutsättningar. Då är vi nere på nästan aldrig. Men det kan hända, tydligen. För igår tycker jag vi var där när Draper krossade de Minaur och tog sig till semi i US Open.

100%, det går ju inte. Han missade några bollar. Så man kan inte säga att det var perfekt men säg så här då. Jag har sett Draper spela väldigt många gånger. Och jag kan med ganska god säkerhet säga att han inte kan spela bättre än så där.

Vissa min säkert hans match mot Elias Ymer i Wimbledon. Där Draper var…man kan väl kalla det hopplöst osäker om man ska vara snäll. Han var inget bra alls. Han vågade inte slå till bollen, men var trots det osäker i alla slag han slog i princip. Om man jämför det med den Draper jag såg igår. Det är ingen liten skillnad direkt.

Det normala ligger så klart någonstans mittemellan. Han är en offensiv spelare som tar ganska stora risker i sitt spel, men klarar ändå ofta att hålla rätt bra säkerhet i spelet.

Men igår, som han bombade på. Och trots att han gjorde det var han säkrare än de Minaur.

Kanske trodde de Minaur att det var under kontroll

En av de märkligare matcher jag sett faktiskt. Vissa trodde säkert att de Minaur var skadad. Jag försökte igår kväll beskriva det som att det kändes som att han trots att matchen pågått en dryg timme knappt ens hunnit bli varm, som att han inte kommit igång. Jag tror att båda beskrivningarna var fel. Han var inte skadad, och han var så klart inte ouppvärmd. Jag tror snarare det handlade om att han trodde att matchbilden var bra för honom. Det brukar vara bra för honom att motståndaren ligger lite på halvchans och att han då kan fokusera på att mota boll. Jag tror dock att det var lite av ett misstag för honom.

För som jag ser det gjorde Draper något som inte så många spelare gör. Något som, tyvärr ska jag säga, antagligen kommer bli vanligare och vanliga inom tennisen. Tyvärr för att det inte är särskilt underhållande.

Draper pressade de Minaur med tempo – Inte placering

Det som Draper gjorde om man frågar mig är att han hela tiden pressade de Minaur till max, men utan att försöka driva honom i hörnen. Utan att försöka attackera linjerna. Draper valde istället att trycka upp tempot till max, men att press de Minaur i mitten av rutorna eller till och med helt i mitten av banan. På det sättet satte han i princip de Minaurs snabbhet ur spel och gjorde matchen istället till en kamp om vem som hade bäst grundslag, inte vem som hade bäst fötter. Där har de Minaur sin svaghet. Han har så klart jättebra grundslag, men de är inte på en nivå som gör att man kan vara topp-10 i världen eller något sånt. Det är hans snabbhet, fysik som tagit honom dit. När det gäller att slå på tennisbollen är han jätteduktig också, men inte en av världens bästa. Jag vet inte ens om det var en utpräglad taktik från Drapers sida. Han spelar lite åt det hållet i vanliga fall också, att han står och skjuter från höften utan att bry sig alltför mycket om var bollen hamnar. Men jag skulle ändå gissa att det åtminstone under matchens gång var något han upptäckte. Att han kunde stå och slå hur hårt som helst, hur nära baslinjen som helst, utan att missa, bara han slapp attackera linjerna. Och det funkade ju. De Minaur klarade inte alls av att hålla samma säkerhet.

Sen servade Draper enormt bra också. Men där är väl det område där jag tycker de Minaur förtjänar lite kritik i alla fall. Han hade sin returposition ganska långt fram i banan under nästan hela matchen. När han då borde ha märkt att han inte klarade av att läsa Drapers serve överhuvudtaget, som man lär göra om man ska stå så långt fram. Då borde han ju ha ändrat något. Draper måste ha undrat hur det kunde gå så lätt att ta sig förbi en av världens bästa returnerare.

Tufft i stora turneringar för de Minaur

På bara ett par timmar var matchen slut. En total överkörning av Draper, och åtminstone efteråt måste ju de Minaur ha funderat över varför han inte försökte göra något. Han borde ha märkt vartåt det barkade och åtminstone försökt något men det är möjligt. Han är inte direkt något spelmässigt geni som kan variera sitt spel särskilt mycket. Han är en arbetare och vem vet, om motståndare spelar tillräckligt smart och tillräckligt bra, då kanske inte de Minaur har mer att sätta emot än så här. Det skulle kunna backas upp av att han trots allt haft det väldigt tufft att ta sig långt i turneringar där alla de bästa är med så kanske att det finns något där.

Den första matchen igår ett exempel på det jag tycker är så härligt med tennis, särskilt i de största turneringarna. Att det så ofta händer något som man kanske inte hade gissat på förhand. Jag trodde inte att Draper skulle behärska det spelet så pass bra, även om jag som alla andra förstås sett hur bra han sett ut mot svagare motstånd hittills under turneringen.

Och så finns kontrasten också.

Sinner överlägsen – Som det borde vara

Matchen där man på förhand pratar om att det kan hända, det kan hända, och det kanske kan hända. Och så blir det bara som det borde bli. Som den andra semifinalen mellan Sinner och Medvedev. På förhand kunde man prata hur mycket som helst om vad Medvedev kunde hitta på, om det fanns någon svaghet hos Sinner, och så vidare. Så blir allt bara precis enligt plan a. Att spelaren som är bättre bara vinner utan några konstigheter.

Klart för semifinaler därmed. Fritz-Tiafoe och Sinner-Draper. Imorgon, där vi nog ska vara minst sagt oroliga för att starttiderna inte kommer bli helt optimala för oss här i Sverige.

Men det är en härlig sport, hörni. En sport där man aldrig riktigt kan vara övertygad om hur saker och ting ska bli.