Foto: AFP

Smällen kom till slut för Alcaraz – När kommer nästa?

Jag märker det. Jag har hamnat i en sån här loop. Jag har gjort det ibland. Den allra mest kraftfulla var väl att jag ägnade hela Robin Söderlings karriär åt att förklara att det fanns ganska goda skäl till att inte heja på honom. Trots att jag gärna hade fokuserat på det tennismässiga, men det gick ju inte när folk helt bortsåg från hur han uppförde sig.

Senare blev det lite samma snurra med Federer, men inte alls om uppförandet. Det var ju oftast fantastiskt. Däremot så blev hans karriär inte samma för mig som för många andra, eftersom jag hade fullt upp med att försöka förklara för folk att han inte alls var så bra som folk ville få honom till att vara. Det tog ett tag innan folk i allmänhet accepterade att det var så kan man ju säga. Det krävdes att Nadal och Djokovic plockade alla hans rekord, och vid det laget var ju Federers karriär på väg att ta slut. Så det var ju lite synd.

Nu håller jag på att hamna i samma snurra med Alcaraz. Det är lite tråkigt.

För i grund och botten tycker jag ju att han är helt fantastisk. Han är den mest kapabla spelaren som tennisen haft, och om man ska göra en jämförelse med Federer. I teorin skulle han kunna vara den perfekta spelaren. Som Federer också skulle kunnat vara. Men som han självklart aldrig blev med sina ganska så stora brister jämfört med andra spelare som inte hade så stora brister. Men om man ska se verkligheten. Det börjar bli en liten motsättning tycker jag. Jag har börjat störa mig lite på att folk i allmänhet inte ser verkligheten. Att Alcaraz just nu, om man frågar mig i alla fall, är ganska långt ifrån att vara den spelare han borde vara. Och inte blir det bättre av att han gör så bra resultat som han just nu gör. För då blir det ju ännu svårare att förklara det.

Titel i Monte Carlo och final i Barcelona där han igår föll mot Rune. Och visst var han påverkad av skada, särskilt i det andra setet.

Men när jag nu ska sammanfatta de här två inledande grusveckorna. Då hamnar jag ändå på att Alcaraz varit bäst på att det inte funnits så mycket annat. När Sinner inte är med, ska vi dra en jämförelse till? Det är faktiskt lite som det var under inledningen av Federers karriär. Och om jag får säga det själv, och det får jag ju. Det som gjorde att Federer inte var förberedd på att fortsätta vara bäst sen när Nadal och Djokovic kom, det var att konkurrensen var så svag innan de kom. Kort sagt, han behövde inte pressa sig själv att bli bättre de åren. Han blev bäst utan större kamp.

Nu har ju Alcaraz ju Sinner, som är bättre än honom, men det är som att varken han själv eller någon annan riktigt uppfattar det så. Det är som att Alcaraz tror att han är däruppe som bäst på samma nivå som Sinner, och att det därför inte pressar honom att vara så bra som han borde kunna vara. Jag tror att det är ett stort misstag. Ett par år där han inte blivit bättre har redan försvunnit, och det finns om jag får säga det inget som pekar mot att han kommer bli bättre snart. Under den period som en tennisspelare ska utvecklas, kanske som allra mest. Och under en period då Sinner blivit extremt mycket bättre.

Nu kommer Madrid, utan Sinner. Sen kommer sista delen av grussäsongen, med Sinner. Det ska bli fruktansvärt intressant att se hur de då står sig mot varandra.

Rune vann i Barcelona. Jag gillar det. Jag tycker han är en spelare som verkligen tillför något i toppen av den enkla anledning att han inte är rädd för någon och helt enkelt genuint tycker att han är det tredje hjulet tillsammans med Sinner och Alcaraz. Så är det förstås inte, men Rune ska vara däruppe. Nu tillbaka på topp-10, Rune. Bra, tycker jag.

Men vad säger ni? Har Alcaraz inledning på grussäsongen varit sådär sjukt imponerande, eller har han nått sina resultat på att det inte finns så mycket motstånd? Ni kan väl fylla på med åsikter inne i vår härliga Facebookgrupp Tennisen.