Frågan är om han ens själv fattar hur det gått till den här veckan, Alex Popyrin? Foto: Minas Panagiotakis Getty images via AFP.

Superskrälligt och klart för final i Montreal

Mycket är ju bra med OS. I stort sett allt. Vilket fantastiskt OS det var ändå, tycker jag i alla fall och såhär i efterhand känner jag mig också nöjd med att jag såg i stort sett allt. Jag passade på så att säga.

På minussidan, det fanns en del att skriva om OS så att säga, så sällsynt, men den senaste veckan har tennisen faktiskt fått stå lite grann åt sidan. Jag har sett en hel del, men jag ska vara ärlig. Jag har inte direkt följt mastersturneringen i Montreal i den utsträckning som jag normalt sett annars skulle ja gjort.

Men det är final i natt svensk tid och jag tycker det känns högst rimligt med ett inlägg om turneringen, och kanske lite inför finalen också.

En helg och en vecka – Perfekt för masters

De är bortskämda, och kanske lite bräckliga ändå, tennisspelarna. Säg de idrottsmän som inte är det för övrigt. Det var dåligt väder i Montreal den här veckan. En heldag och lite annat regnade bort vilket var lite synd, eftersom det här är en av de sista mastersturneringarna som spelas med fullt startfält men endast över en vecka. Vilket väl sätter fingret lite på misären som blivit gällande mastersturneringen. De 11-12 dagar, 13-14 inklusive kvalet, som nästan alla haft till sitt förfogande i år, och som det kommer bli framåt. Det är alldeles för mycket. De sju dagar som Montreal hade här är för lite. Vad är det som ska vara så vansinnigt svårt med att köra mastersturneringarna över nio dagar, en helg och en vecka? Jag fattar det bara inte. Det spelar ingen roll åt vilket håll man tittar, vad man tittar på. Ni dagar är perfekt. Det blir varken för luftigt eller för tätt och det inverkar inte heller negativt på de mindre turneringarna som spelas veckan före och efter. Man skulle exempelvis kunna köra lördagsfinal respektive tisdagsstart och det spelas 250-turneringar veckan innan eller efter. Det är inga problem när det är 28-lottningar som det är i de flesta 250-turneringar numera. Som sagt, det är så uppenbart att jag, även om jag vet att man i allmänhet är rätt värdelösa hos atp, tycker det är rätt märkligt att man inte lyckats hitta fram till att det här skulle vara den överlägset bästa vägen.

Vi trodde på skrällar – Skrällar blev det

Med två extra dagar hade det exempelvis gått prima här i Montreal och spelarna hade inte behövt spela två matcher samma dag på det sätt som det nu blev, och som fick de flesta av de bästa att klappa ihop. Bättre blev det kanske inte av att den här mastersturneringen i Kanada ligger på ett sånt sätt att de bästa spelarna oftast antingen inte är med eller har lite svårt att få till det. Det är deras första veckan på hardcourt på länge, samtidigt som det inte är i direkt anslutning till US Open är då det gäller. Den här gången dessutom i direkt anslutning till OS. Det var några som skrev i vår kära facebookgrupp Tennisen om att det borde vara upplagt för skrällar den här veckan och sannerligen skrällde det.

Popyrin i final

Eller vad sägs om Popyrin i final? Det är knappt så man tror det är sant. Han har en bra serve, och han har också spelet egentligen, men mer lättläst och lättspelad spelare får man leta efter och han brukar ha det väldigt tufft mot starkare motstånd, utan undantag i stort sett. Den här veckan i Montreal har han slagit Machac, Shelton, Dimitrov, Hurkacz och Korda för att nå final. Rätt lustigt egentligen. Han har faktiskt haft en riktigt dålig lottning, men ändå lyckats ta sig till sin första stora final och första stora framgång rent allmänt. I vanliga fall är inte Popyrin ens en spelare man tittar åt ens i 250-turneringar och han var en av de spelare som var sist in i den här turneringen. Näst sist närmare bestämt. Bara Safiullin låg längre ner och kom in på den inledande startlistan. Bra gjort, men det hade ju inte hänt i vanliga fall.

Rublev tog chansen mot Sinner

Vilket även gäller Rublevs vinst över Sinner i kvartsfinalen. Rublev har kapacitet att stå upp mot Sinner och han är på en nivå där han kan slå toppspelare men jag såg en del av den matchen häromnatten och som det såg ut, det hade ju inte hänt om det varit en vanlig dag där Sinner inte tvingats spela en match tidigare under dagen. Dessutom ett regnavbrott som störde precis innan matchen. Som sagt, de är lite bräckliga på det här sättet tennisspelarna, toppspelarna i synnerhet, och Rublev drog nytta av det. Sen är det knappast första gången som det är just Rublev som drar nytta av en sån här vecka, eller hur? Det finns en del spelare som krymper av att de känner sig chanslösa att gå sådär riktigt långt i turneringar. Rublev definitivt en av dem. Men dessa spelare brukar då också vara extra bra när de känner sig lite bra och att det finns möjligheter. Rublev växte garanterat den här veckan, dels av att vissa inte var på plats från början och det blev nog ännu bättre när vissa andra började förlora eller ha det jobbigt.

Håller Rublev ihop det eller skräller Popyrin igen?

Tråkig tid. 01:30 är det som gäller för finalen, Rublev mot Popyrin och givet känns definitivt inte utfallet. Man måste ju se alla skrällar Popyrin stått för den här veckan och mycket värre att möta Rublev än Hurkacz och Dimitrov är det inte. Samtidigt som, Rublev brukar ju vara rätt bra i finaler, men här blir det en ruskig press när han kan vinna en mastersfinal nästan gratis.

Cincinnati då? Den hinner faktiskt börja idag redan innan Montrealfinalen spelats. Och Cincinnati, den ska vi följa närmare. Djokovic, De Minaur och Bublik är de enda spelarna som saknas där, så ett stort hopp uppåt jämfört med Montreal. Vi kör lottningsgenomgång och försnack till Cincinnati senare idag.