De var inte precis nära de svenska spelarna i Båstad idag. Rafael Nadal behövde knappt ens ställa ut skorna mot Leo Borg.

Svenska amatörer chanslösa mot riktiga proffs i Båstad

Lite orättvist blir den kanske, rubriken. Elias Ymer är självklart tennisproffs. Det pågår ofta en ganska märklig diskussion inom tennisvärlden där ibland spelarna själva, ibland andra, säger att det är alldeles för få som kan leva på idrotten och att det inte ens räcker med att vara runt 100 i världen för att tjäna pengar.

Man kan ju då undra hur det är med det ekonomiska sinnet kanske. För det där stämmer ju inte alls. Och jag tror där man främst går bort sig är på vilka utgifter spelarna har. Kanske också spelarna själva ibland. Man tycker på allvar att man som rankad 100 i världen ska ha en välbetald, heltidsanställd personlig tränare. Kanske också någon annan personal som reser med en runt jorden. En annan sak som man lätt överdriver är spelarnas utgifter för resor och uppehälle. I princip alla större tennisturneringar har gratis uppehälle inklusive mat för spelarna. Det är således flygresor som är kostnaden och även om det kostar, det blir ju kanske inte fantastisummor riktigt.

Breddspelarna tjänar märkligt bra inom tennisen

Spelarna som är rankade runt 100 i världen har hittills i år tjänar mellan tre och fem miljoner någonting. Sen betalar de förstås skatt som alla andra. Och världens mest ekonomiska livsstil har de kanske inte, men de klarar sig, och blir över. Däremot har de inte betalt som breddspelarna i de stora lagidrotterna men det kan liksom inte jämföras. Breddspelarna i tennis är inte särskilt relevanta, de behövs inte, så att säga. Man skulle kunna byta ut dem mot i princip vem som helst och produkten, de stora turneringarna, skulle inte påverkas särskilt, bara man fick behålla de 50 bästa spelarna någonting. I lagidrotterna däremot, Om man satte in allsvenska spelare som utfyllnad i Real Madrid, det vill säga, några spelare i startuppställningen, det skulle påverka produkten lite grann va? Breddspelarna i lagidrotter är viktiga, och betalas därefter. Breddspelarna i tennis är inte viktiga, och om jag får säga det tycker jag prispengarna för att förlora i turneringarna är lite väl höga. Och i synnerhet, att man får betalt för att åka ut i första omgången i turneringarna, det förstör verkligen aktivt tennisen då det är bättre för en spelare att åka till en turnering och vara chanslös än att vara hemma. Det är inget bra.

Det där var ett sidospår. Elias Ymer har spelat in närmare två miljoner kronor i år som rankad 200 i världen. Skatt, resor, ett boende hemma i Sverige kanske. Det blir inte hur mycket som helst kvar, men det blir ganska okej ändå skulle jag säga. Och då ska man ha med sig ännu inte vunnit någon match på atp-nivå i år. Hans bästa resultat är en final på challengertouren. Det här måste ju låta helt otroligt, men i övrigt har Ymer faktiskt bara vunnit en enda match på challengertouren i år. Och det mot en spelare som gav upp. Sen kvalade han in i Wimbledon så klart men hans siffror i år är verkligen helt otroligt dåliga.

Ska vi ta en grej till gällande prispengar inom tennisen bara?

Det ska vi så klart.

Ymer var och kvalade i mellanöstern i månadsskiftet februari/mars. Han förlora i första kvalomgången i Doha, och i första kvalomgången i Dubai. Över 100 000 kronor fick han för de förlusterna. I kvalet. Sen åkte han vidare och försökte kvala till mastersturneringen i Indian Wells där han förlorade i första omgången igen, och belönades med ytterligare 90 000 kronor. Han försökte kvala till både Australian Open och Franska öppna, torsk direkt, 250 000 kronor gånger två för dessa förluster.

Okej, jag måste sammanställa. Hur mycket har Elias Ymer i år tjänat på att åka ut i första kvalomgången i tennisturneringar?

Elias Ymer har spelat in 850 000 kronor på att förlora under 2024

850 000 kronor. På att förlora i första omgången av kval till olika turneringar. Jag sitter och tittar lite på mina glas här bredvid mig. Jag måste ha räknat fel. Dubbelkolla mig gärna. Allt går att hitta på ATP:s hemsida.

När man såg honom spela idag, Elias Ymer, så kan man ju undra hur det är möjligt det här. Hur tennisen egentligen fungerar när man kan åka runt och vara så pass dålig, men ändå klara sig så pass bra. Ska i och för sig sägas att det snart är slut med kval på ATP-touren för Ymers del. Han är 262:a på årsrankingen vilket inte räcker för att ta sin in i kval till varken ATP-turneringar eller Grand Slam-turneringar i någon större allmänhet, så bubblan spricker snart.

Elias Ymer chanslös mot Sumit Nagal

Bra var det i alla fall inte när Ymer var totalt chanslös på centercourten mot Sumit Nagal. Jag skulle säga att siffrorna kunde blivit mycket större än de 6-4 6-3 som det blev för Nagals del. Fascinerande spelare förresten, Nagal. Han ser så väldigt bra ut när han möter riktigt svagt motstånd, som idag. Han har liksom alla slag som behövs i säcken och ser helt otroligt stadig ut. Eftersom han heter som Nadal, och Nadal skulle spela efter, kunde jag inte låta bli att se jämförelsen. När han inte får något som helst motstånd, då är det lite Nadal med det där malande spelet där han inte missar någonting överhuvudtaget. Men så har han en grej som sticker ut lite grann, Nagal. Som man faktiskt kunde se idag till och med, även om motståndet var så svagt som det var. Han är fullständigt allergisk mot att få tryck på sig. Han är grusspecialist och en liten spelare med ganska begränsad serve. Ändå så har han i stort sett inget försvar utan så fort han får press på sig ute i hörnen blir det jättejobbigt. Därför kan han i stort sett inte slå bra spelare men mot sämre spelare ser han väldigt mycket bättre ut än han är.

Det var första svensken av två i Båstad det. Elias Ymer borta, och det som var lite tråkigt den här tycker tycker jag var att han inte riktigt hade det där drivet som han brukar ha på hemmaplan. Det var ändå två veckor sen han spelade sin enda match i Wimbledons huvudturnering och att han skulle vara trött efter det, omöjligt. Däremot kanske lite nöjd. Han kvalade in där, årets bästa resultat, och för att prata prispengar återigen. Närmare en miljon i prispengar därifrån.

Ymer borta, och han lyckades inte ens bjuda upp till en riktig match, trots att han mötte en av startfältets sämre spelare. Och jo, det kändes lite som ett proffs mot en amatör, om man ska vara helt ärlig. Det var kattens lek med råttan.

Sen var det dags för Leo Borg mot Rafael Nadal och rubriken passar väl sannerligen bra in på den matchen.

Otacksamt för duktige Leo Borg

Man ska börja med att säga att det är otroligt otacksamt för Leo Borg. Han har lyckats ta sig upp som Sveriges näst högst rankade spelare trots att han inte har någon sån där överdrivet stor talang. Eller jo, det där blir så klart orättvist. Han har så klart en stor talang, men den är inte ens i närheten av, inte ens ett fragment av, hur folk i allmänhet velat framställa den. Ja, han var väl kanske bland de 20-50 bästa spelarna i världen i sin årskull. Men då ska man ha med sig att det maximalt är 10, ofta färre, spelare i varje årskull som når ATP-touren. Och det är i princip alltid 10 av de 15 bästa i årskullen som verkligen lyckas som seniorer. Det finns enstaka undantag som folk gärna pekar på, men det är just enstaka undantag med ojämna mellanrum. Leo Borg har aldrig haft talang nog för att kunna slå sig fram på allvar inom tennisen, ändå har det gärna framställts som det. Så nu när jag skulle säga att han verkligen lyckats. Han har lyckats krama fram väldigt mycket av det han har och tagit sig upp som Sveriges näst högst rankade spelare. Kanske inte Sveriges näst bästa spelare. Det finns några stycken som mer eller mindre gett upp, som man gör när man är så långt ifrån som man är när man harvar på futuretouren. Men han är i Sverigetoppen i en ganska stor idrott, Borg. Det är bara den lilla detaljen att Sverige är så totalt värdelösa i tennis att det räcker med att vara något slags halvproffs för att vara i Sverigetoppen, och här bli inkastad i en ATP-turnering. Mot Rafael Nadal till råga på allt. Det blir väldigt, väldigt orättvist. För det borde inte vara så. Hade Sverioge varit en normal tennisnation borde Borg knappt vara topp-10 i Sverige med sin nivå och sin ranking på runt 500 i världen. Men nu är Sverige jättedåliga, han blir inkastad, och det blir fokus på att han inte är så bra medan han efter sina egna förutsättningar är skitbra.

Krångligt, vissa förstår kanske.

Rafael Nadal gick inte ens på halvfart mot Leo Borg

Det blev i alla fall väldigt mycket proffs mot amatör på centercourten när Nadal slog Borg 6-3 6-4 och man brukar ju säga att spelare går på halvfart. Ni vet gräsklippare som ibland har symboler, från sköldpadda till kanin beroende på hur mycket fart i motorn man vill ha. Nadal gick på sköldpadda genom hela matchen. Maskinen var knappt ens igång. Lite märkligt kan jag tycka. Han är ju här för att få matchträning. Då borde han väl vilja få upp pulsen men lite grann kan det väl också varit så att han kände att motståndet var så mycket sämre att det inte ens skulle vara möjligt att sätta igång det egna maskineriet.

Det var det. Årets svenska insats i Båstadtennisen. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna säga det på något annat sätt än att vi är totalt värdelös i tennis i det här landet vilket gör mig så otroligt ledsen. För man kan ju bara titta åt andra håll. Tänk om vi haft en Ludvig Åberg inom tennisen. Vilket otroligt drag, vilken fart, det hade varit kring svensk tennis. Nu kan jag inte ens säga att vi går på sköldpadda. Det går inte ens att vrida om nyckeln på den svenska tennisen för att starta maskinen. Nyckeln är borta.