Carlos Alcaraz vann Wimbledon - Turneringen där i stort sett ingenting ändrades. Foto: Henry Nicholls/AFP.

Wimbledon – Turneringen där ingenting ändrades

Har finalen börjat ännu? Det är väl ungefär så man känner så här dagen efter ett Wimbledon som till slut väl blev lite av en gäspning ändå? Jag tycker faktiskt det.

För vad hände egentligen?

Sinner behöver slipa på fysiken

Jannik Sinner visade ännu en gång att fysiken är hans största motståndare. Han kommer ha det jobbigt med Carlos Alcaraz som motståndare de närmaste 10-15 åren också. Men då måste han först få lite bättre ordning på fysiken. Inte bara att han blir skadad, det känns som att han lite för lätt blir sjuk också och det får väl kanske att sammanfatta i hans ganska tunna uppenbarelse. Det finns många idrottsmän som lyckas hur bra som helst utan att se ut som någon slags fysiska praktexemplar men jag tror att Sinner skulle må bra av att försöka bli lite mindre tunn än han nu är. Han känns helt enkelt lite bräcklig. Och även om man inte ska inspireras av Alexander Zverev särskilt mycket. Sinner borde kanske ändå titta lite ditåt för Zverev var som Sinner i den åldern. Sen har han år för år byggt upp sin fysik och är nu ganska stark och stabil. Sinner borde göra samma resa. Jag tror det kan behövas om han ska klara av de krävande Grand Slam-turneringarna varje gång. Han kan garanterat klara dem ganska ofta med nuvarande fysik också, men för att han ska klara dem med någon slags säkerhet, då tror jag han måste bli starkare. Nu två raka, Franska öppna och Wimbledon, där han på olika sätt sänkts av fysiken långt in i turneringen.

Djokovic troligen ganska nöjd finalist

Novak Djokovic kom in till Wimbledon som ett stort frågetecken efter att ha opererat knät bara veckor innan mästerskapet. Hur illa den skadan verkligen var, det vet ingen. Men han var mirakulöst i träning bara några dagar efter operationen och det var inte knät som hindrade honom någon gång under Wimbledon. Det var bristen på matchträning, form, och bollträff, tre saker som egentligen är samma sak, som gjorde att han inte var som bäst i den här turneringen. Jag tror att Djokovic överlag var ganska nöjd med sin finalplats och det kändes under gårdagens final som att han inte riktigt trodde på det själv. Han hade slagit alla andra som kastats mot honom, men när han fick en motståndare som numera nog är bättre än honom även när han själv är i full form så kände han nog själv att det var för tufft. Han försökte definitivt, men kändes det inte ganska utsiktslöst till och med när han hade en liten vändning på gång i tredje set? Jag tycker det kändes som att Djokovic inte fullt ut trodde på det själv i gårdagens final. Sen blev siffrorna väldigt stora. Det kan han inte vara helt nöjd med. Men när han inte träffar bollen bättre än han gjorde i den här turneringen, inklusive gårdagens final, då blir det lite för enkelt för Alcaraz att hela tiden ta initiativ och då blev det som det blev.

Alcaraz bäst utan att vara perfekt

Carlos Alcaraz då? Var han perfekt? Definitivt inte. Ni kommer väl ihåg tredje omgången mot Frances Tiafoe där Tiafoe en kort stund till och med var favorit till att vinna matchen? Alcaraz vann visserligen det fjärde setets tiebreak och femte set enkelt, men tidigare under fjärde set var han under stenhård press. Han kunde förlorat den matchen och att Alcaraz hamnar i den positionen i såna matcher fortfarande. Det är en svaghet, det är ett slarv, och det är också en dålig, felaktig inställning till matcherna skulle jag säga. Inte imponerande. Även innan och efter den matchen, jag tycker inte Alcaraz var sådär perfekt i Wimbledon den här gången men som styrkeförhållandena ser ut i tennisvärlden just nu. De allra bästa är så mycket bättre att de slår alla andra spelare även när de slarvar i de absolut flesta fallen. Och när Alcaraz två motståndare i den där absoluta toppen den här gången inte riktigt räckte till. Jag ska inte kalla det en promenadseger, men en lite märklig seger i alla fall. Alcaraz flöt liksom bara igenom Wimbledon utan att imponera och till slut hade han bara vunnit. En match undantagen. Åttondelsfinalen mot Tommy Paul. Där var han riktigt bra. Paul förtjänade något bättre i den här turneringen liksom ett par andra spelare. Exempelvis Alex De Minaur som fick lämna walkover i sin kvartsfinal mot Djokovic. Så här i efterhand blir jag mer och mer övertygad om att han hade vunnit den och en eventuell semifinal mot Lorenzo Musetti sen. Det hade varit kul att veta hur det hade sett ut om Alcaraz fått möta De Minaur i finalen istället.

Har något ändrats jämfört med inför Wimbledon?

Jag skulle säga väldigt lite.

Djokovic är fortfarande med och hugger

Jag förstår att det börjar skrikas om att den sista spillran av den tidigare topptrean nu ligger i papperskorgen. Att Djokovic inte heller längre vinner slams. Precis som Rafael Nadal och sannerligen inte Roger Federer gör längre. Men Djokovic kom in utan matchträning, kanske med lite knäproblem, och gick till final. Det är liksom absolut ingenting som har ändrats. Snarare att han visade att han i alla fall inte förlorar mot några andra än Alcaraz och Sinner vilket gör att han fortfarande är däruppe. Sen att han normalt sett inte är lika bra, har samma högstanivå som varken Alcaraz eller Sinner, så har det varit ett tag nu. Det är ingenting nytt. Så ingenting har ändrats. Sen kanske det blir svårare och svårare för Djokovic att vinna men han är fortfarande definitivt däruppe och hugger, precis som innan Wimbledon.

Sinner fortfarande världsetta

Sen har vi styrkeförhållandet mellan Sinner och Alcaraz i toppen. Sinner behåller positionen som världsetta med drygt 1000 poäng före Djokovic och nästan 1500 poäng före Alcaraz. Alcaraz närmar sig dock betänkligt på årsrankingen där han nu är strax bakom Sinner vilket betyder att det nog blir en jämn kamp om vem som ska vara världsetta vid årets slut mellan dem. Årsrankingen är alltid intressant för att veta vad som komma skall och där kan det noteras att Djokovic inte är bättre än sexa. Han har bara hälften så många poäng i år som Sinner och Alcaraz som sagt strax bakom Sinner. 1500 poäng upp till tredjeplatsen också för Djokovic där Zverev ligger. 1000 poäng upp till Medvedev och några hundra poäng upp till Ruud. Man får inga poäng om man inte spelar tennis, i alla fall inte om man inte vinner Grand Slam-turneringarna och rent rankingmässigt kommer inte Djokovic hänga med framöver om han inte börjar spela mer, vilket jag inte tror han kommer göra. Då blir det en helt annan verklighet för honom när han bara blir kvartsseedad i turneringarna och kan få möta Sinner eller Alcaraz redan i kvarten. Det blir tuffare än som i Wimbledon nu där han som andraseedad duckade dem båda fram till finalen.

Djokovic får det tuffare och tuffare, men så har det varit ett tag. Inget har ändrats.

Vad ändrades då? Något måste väl finnas?

Först vill jag väl ta en grej till som inte ändrats, men en känsla som stärkt hos mig. Att om allt går som det ska, då är Alcaraz den rimliga vinnaren av de största turneringarna numera. Så klart i konkurrens med Sinner och jag har tidigare sagt att jag tror att Sinner oftast kommer vara världsetta. Det tror jag fortfarande. Hans inställning och lägstanivå är stabilare än Alcaraz vilket gör att Sinner kommer samla många fler slentrianpoäng än Sinner. Kolla bara på ranking. Alcaraz har vunnit två slams i rad. Ändå inte etta på varken världsrankingen eller årsrankingen. Då har man inte varit så bra i övrigt. Men som sagt, om allt går som det ska, om Alcaraz håller en bra nivå, då är han bara bäst. Så har det dock varit i ett drygt år nu, så inga konstigheter, men det tål att påpekas. Det är inte helt jämnt mellan honom och Sinner. Alcaraz är i grund och botten bättre.

Så, vad ändrades?

Jo men en sak skulle jag vilja ta upp.

Alcaraz skulle kunna ta Djokovic rekord

Man pratar ofta om det omöjliga i att Alcaraz, eller Sinner för den delen, till slut ska kunna komma ikapp gubbarna och vinna 20+ slams. Jag såg igår, i vår fantastiska facebookgrupp Tennisen, att någon lagt ut en sammanställning gällande hur många slams en spelare vunnit vid 21 års ålder. Där låg Alcaraz allra längst upp med sina fyra. Sen ska man också säga att han lär börja accelerera lite om han ska komma ikapp, men ingen av Federer, Nadal, eller Djokovic var lika långt framme i samma ålder som Alcaraz. När man dessutom lägger till prognosen. Att konkurrensen väntas vara angränsande till svag i toppen de närmaste 10 åren. Det kommer vara Alcaraz och Sinner och i princip inget mer. De kommer så klart förlora ibland, men jag tror de kommer vinna en otroligt stor del av slamsen. Om man tänker att de spelar i 15 år till och delar på de allra flesta så är det 60 slams kvar, säg att de inte vinner drygt tio, då har de fortfarande 50 kvar att dela på. Nu är vi inne på något väldigt hypotetiskt så klart. Det finns visserligen ingenting som talar för att det kommer komma några absoluta toppspelare i närtid, typ de närmaste fem åren. Då hade det synts på juniorerna nu. Men sen, det är klart det kan komma någon som börjar böka med de här två. Vem vet. Ändå intressant tycker jag, att Djokovic rekord gällande antal vunna slams absolut inte är utom räckhåll.

Vi stänger Wimbledon där. Den här veckan är det Båstad, det ska vi så klart prata en del om. Sen börjar OS vara på gång och därefter är det US Open. Tennisen sover aldrig. Visst är det väldans härligt?